Vardagstrubbel.

Nu är det på riktigt. Vi bor här. Det är så skönt att äntligen ha "fast mark" under fötterna. Inget mer leva i väskor på obestämd tid. Men det är inte bara dom där underbara känslorna. Än iaf. Jag tycker att det är jobbigt att få in nya rutiner och det tar lång tid för min hjärna att ställa om. På jobbet ställer jag om förvånansvärt snabbt och anpassar mig och upplever inte att det är något problem. Men i min egen vardag, vår vardag, har jag stora problem med det. Det kanske är för att friheten är så stor. Hör har du din vardag, gör vad du vill med den. På jobbet är det mer "här har du dina ramar, passa in i dom". Ganska skönt och enkelt. Jag kommer att få in bra vardagsrutiner här också, vi har bara bott i sex nätter men det var senast i början av juni som jag hade normala rutiner så jag kan behöva extra lång tid känner jag.

Jag måste bli vän med kalendern igen och inser att planera är ett måste för att få ihop allt. Jag vill laga mat, träna och få saker gjorda gär hemma och då är struktur nödvändigt. Skriva listor är bra grejer och det har jag inte gjort på länge.

Jag håller tummarna för en host- och plåsterfri natt, sover så mycket bättre då. Och lillplåstret också såklart. Han verkar gilla sin nya säng iaf för inatt när han vaknade och hostade som mest erbjöd jag en plats bredvid mig men han tackade nej. Jag tjatade lite till, för att slippa springa som en stolle mellan rummen, och till slut gick han med på det.

Godnatt!

Tankegångar.

Redan förra sommaren var vi i huset för att vi visste att det skulle säljas, men inte riktigt när. Vi kände direkt att det var ett hus som vi gillade. Den främsta anledningen till att vi tittade på huset var för att ha något att jämföra med då vi inte hade varit på så många husvisningar. Sen låg huset i ett av de få områden vi kunde tänka oss. Det var svårt att släppa tanken på att nån annan ev skulle köpa det här huset. Och tankarna på hur vi skulle renovera och inreda gick inte att stoppa.

Köket kändes lagom stort men lite instängt så vi kände ganska direkt att vi på något sätt ville öppna upp mellan kök och vardagsrum. När vi sedan i mars skrev på papprena var det dags att fundera på riktigt och det var hur svårt som helst. Om vi gjorde si fick vi ingen väggyta kvar, gjorde vi så skulle det kännas trångt och instängt. Vi hann att tänka i nästan 5 månader och var till slut helt överens och är väldigt nöjda med resultatet.

Vi ville ha mycket bänkyta och känsla av rymd trots att det är ganska litet. Nu är det inte helt färdigt men mest bara smågrejer kvar att göra.

Dagdrömmar om bröd.

Jag ser framför mig att jag står och bakar glutenfritt bröd i det där köket, det är det jag längtar mest till. Sedan jag fick glutendiagnosen har vi haft fullt upp med annat så prio 'bra mat' har lagts lite åt sidan. Mina mjöler och frön ligger nedpackade men längtar nog efter att bli uppackade och använda.

It's alive.

Jag tänker ge det här med bloggandet ett nytt försök. Jag vill inte tråka ut alla mina instagram-vänner med renoveringsbilder i mängder så då postar jag dom här. För min egen skull och så läser dom som vill. Sen hoppas jag hinna med lite vardagsliv, ekologiska tankar, skönhetstips och annat smått och gott. Fast det kan lika gärna gå åt pipsvängen.

Just ikväll har jag gjort det jag gillar bäst en fredagskväll- bara sitta i soffan och slötitta på tv. Samtidigt som jag googlade vägglampor. Ser ni lampan på väggen? Jätteful. Och det döljer sig ett jättehål bakom så en ny lampa är ett måste. Eller en tavla. Men det behövs ljus där nere i gillestugan så en lampa blir nog bäst.

Jag har krampkänsla i båda underarmarna nu (efter allt målande) så jag slutar här. Och så ser vi vart detta leder.