Du som sitter still lever farligt.

 Här kommer två jobbiga sanningar ur tidningen ur den här månadens Fysioterapi för den som vågar läsa.

Sanning 1: att sitta stilla mycket är värre än att vara inaktiv. Och vad är skillnaden? Jo, att vara inaktiv betyder inte att man är stillasittande, men man utför ingen fysisk aktivitet. Man kan ha ett jobb där man går och står mycket men ändå räknas som inaktiv för att man inte rör på sig på fritiden. Tänk på det ni som har stillasittande jobb och inte är aktiva på fritiden. Ni lever farligt!

Sitt inte stilla vad du än gör!

Sanning 2: vissa personer svarar sämre på träning än andra. Tyvärr.

Men sluta inte för det. Det är bra att träna.

Om ni undrar varför inläggen inte duggar så tätt här för tillfället så beror det på att jag jobbar. Visserligen bara fem veckor, men ändå. Tiden räcker inte till och jag är trött. Men jag har massa saker jag vill dela med mig av. Av allt möjligt så vänta ni kvar här så hörs vi snart igen.

Fortsatt trevlig fredag på er!

Första veckan.

Efter en vecka av "mitt nya liv" tänkte jag sammanfatta lite. Den innehöll inte så mycket träning som jag hade planerat. Vi var iväg på minisemester och det var mycket annat som skulle fixas. Men det är bättre än inget. Jag fick till tre raska promenader och ett löp/intervallpass. Det kommer att bli bättre den här veckan. Toffe har uppehåll från fotbollen nu och då är jag mer flexibel.
Vad gäller maten så har det känts bra. Jag ska inte gå på nån diet eller så, bara göra bättre val och äta mindre socker. Inte en godisbit har slunkit ner trots att en gigantisk skål retade mig under en hel kväll. Men lite annat såklart... Jag drack ett par glas av mammas hemmagjorda rabarbersaft istället. Men det tänker jag fortsätta med, i måttliga mängder. Jag har även ätit lite glass och mörk choklad och en kokostopp när vi fikade i lördags. Och en bakelse igår när vi var på dop. Haha, nu när jag skriver allt låter det mycket men jag vet att det kunde ha varit mycket värre. Jag är nöjd! Eller ganska nöjd iaf. Jag har gjort valen medvetet. Inte bara sagt jag och stoppat in. Den här veckan vill jag göra bättre och då är det bra att veta vad jag "ska slå".
Jag ska även få in några enkla övningar som plankan och armhävningar varje dag. Typ innan jag ska gå och lägga mig. När det väl är gjort några gånger är det lättare att få in det som rutin.
Nästa vecka åker vi till Öland och då skulle jag vilja att lite daller var borta för jag hoppas på en hel del strandhäng. Jag vet att det inte sker mirakel på bara en vecka men bara känslan av att röra på sig och äta bättre kan göra underverk.
Att vara iväg på semester med andra familjer är perfekt. Nu kan papporna ta barnen medan vi tjejer tränar. I såna lägen kan jag inte vara sämst, det sporrar mig så jag räknar med en bra träningsvecka vecka 28.
Är det nån mer som tänker lite extra på träning och kost nu i sommar?

Published with Blogger-droid v2.0.10

Imorgon är det slut alltså. På riktigt denna gång.

Det är nog nu. Imorgon börjar jag om. Det är dags att ta tag i kost och träning igen för att hitta en bättre form, både utvändigt och invändigt. Jag skulle egentligen ha börjat för två veckor sedan men förkylningen från helvetet höll i sig i nästan tre veckor och gav mig en båhåleinflammation. Nu känns koppen någorlunda redo iaf. Och lite nervös. Jag borde egentligen ha suttit och planerat träning och mat ikväll men massa andra småsaker som behövde göras har gått före. Det mesta skulle göras på datorn, men på den behövdes virusprogrammet uppdateras och så tig det tid och bla bla bla.

Jag fattar inte hur jag lyckas att fördriva så mycket tid på en massa "måsten" vid datorn kväll efter kväll. Visserligen är många saker inte livsviktiga men ändå. Det skulle vara sjukt skönt att bara sitta i soffan en kväll utan datorn i knät. Det ingår också i min nya planering.

För att återgå till det där nya livet som börjar imorrn då. Det är min kompis Cilla som har gjort ett träningsupplägg åt mig samt även tips för bättre matvanor. Jag ska träna både hemma, på gymmet och i löpspåret. För att få detta att funka krävs att jag planerar min tid mycket bättre. Jag har nämligen tiden men den tycks gå åt till annat jämt och ständigt.

Jag ska ta mått, vikt och förebilder innan jag kryper i säng ikväll. Vikten är egentligen oviktig men det är spännande att sa vad som händer med kroppen. Förebilderna hoppas jag ska fungera som en extra trigger. Jag ska syna minsta skavank och hitta ännu mer motivation. Det kommer nog bli några träningsinlägg då och då. Jag tror att jag måste "outa" mitt nya liv lite för att fortsatt hålla motivationen vid liv. Om jag bara håller det för mig själv kan jag ju fuska och det vill jag inte.

Det är slut med glassar och fika mitt i veckorna, då får jag se till att ha annat att äta. Och det är slut med att vräka i sig onyttigheter på helgerna. Det får ske med måtta från och med nu. Men jag vill bara förändra kosten så pass mycket att jag kan fortsätta, typ för resten av livet. Alltså blir det ingen helomställningen, bara ett nytt tänk. Jag måste säga nej till sötsaker oftare och göra bättre val. Jag ska försöka få min hjärna att förstå detta också. Men fokus blir på träningen.

Nu är jag trött och borde sova. Sömnen är en annan grej att ta tag i. Jag måste i säng tidigare för att få fler sammanhängande sömntimmar så att jag orkar mer och inte behöver socker för att bli pigg. Punkt.

God natt!

Om träningens vara eller inte vara i bloggen.

Jag har uppmärksammat en het diskussion i bloggvärlden (min bloggvärld är ganska liten måste tilläggas). Det gäller väl egentligen bloggar som är och har varit bloggar om livet och vardagen, eller i alla fall inte handlat om träning. Jag trodde, när jag började blogga, att jag skulle skriva mycket om träning eftersom att jag tränade mycket och hade det som ett stort intresse. Men sen när det väl kom till kritan kändes det krystat att skriva om träningen. Larvigt på nåt sätt. Och om jag läser en träningsblogg vill jag att den ska ge mig motivation, kunskap och tips som jag kan använda mig av. Det kunde inte jag ge, eller orkade inte och kände att jag hellre skrev om annat. Sen dess har träningen inte fått så mycket uppmärksamhet här. Nån gång ibland.

Jag tittar in hos en gammal klasskompis blogg då och då, Fnulan, och läste ett inlägg om hur hon kände när hon läste "vanliga" bloggare skriva om träning. Ångest. Tydligen har Underbara Clara börjat träna och låtit det ta lite plats i sin blogg. Lady Dahmer gillade inte det. Jag såg även att Ebba Von Sydow varit på gymmet för första gången sedan hennes lilla bebis kom för tre månader sen. Men läs gärna det här inlägget av Underbara Clara för jag tycker att hon har en stor poäng.

Jag är av den åsikten att man får skriva vad man vill på sin blogg och stör det någon annan så är det helt okej, men läs inte då. Jag kan också förstå att om en helt vanlig tjej som man identifierar sig med (hon bloggar också, har barn, är vanlig. med mera..) börjar träna samtidigt som man själv är på botten av motivationstrappan försvinner den där likheten. "Nu tog hon sig i kragen, hon är bättre än jag..." Jag har verkligen motivationen just nu men inte tiden (eller den finns men inte på det sätt som jag vill). Fast med bättre planering skulle det säkert fungera bättre. Jag har känt mig värdelös (vad gäller träning och kost) många, många gånger sedan Elvin kom. Och det hjälper inte att jag har tryckt ut en underbar liten varelse ur "min fantastiska kropp". Den känns långt ifrån fantastisk och jag har låång väg tillbaka. Det stör mig varje dag. Men jag stör mig oftast inte på att bloggarna jag läser handlar lite om vardagsträning. Jag ser det som motivation.

Fnulan, jag förstår att det inte är lätt att ta sig ur en ond cirkel och att kroppen förändras är fruktansvärt för självkänslan. Jag hoppas att du kan vända dina känslor till motivation en vacker dag. Annars kan jag tipsa om min vän Cillas blogg. Hon kan det där med att motivera! Speciellt eftersom att jag vet att hon inte alltid varit så där hurtig och kunnat så mycket om träning och kost. Det hjälper på nåt sätt och Cilla ska få hjälpa mig på min väg tillbaka. Kanske får ni följa den, kanske inte. Det beror helt på hur det känns.

Att springa efter en graviditet...

Är inte som innan om man säger så. Av många olika anledningar. Värst är: 1. Magen. Den är större än innan och dessutom lite härligt dallrande när jag springer. 2. Brösten. Dom är mindre än innan men lika dallriga även dom. Sen att foglossningen spökar än, ryggen och knäna värker och jag är i allmänt dålig form gör det inte bättre. Men vet ni?! Jag är hoppfull! Jag tror att allt går att lösa med lite tålamod. Eller inte allt, iaf inte gratis, brösten är nog tyvärr förlorade... Men skitsamma! Jag ska fokusera på att laga min kropp. För tillfället är ryggen värst. Jag är rädd att få ryggskott vilken sekund som helst. Och den där nackspärren jag åkte på förrförra veckan är inte helt borta.

Min stora fråga är egentligen var jag ska börja. Om jag fick tiotusen kronor som var till för att laga min kropp skulle jag boka in ett besök hos en kiropraktor, boka minst fyra massager, köpa ett gymkort och nya löparskor och åka på spa.

Vad skulle ni göra?

Ikväll sprang jag 5:an (alltså fem kilometer) för första gången sedan nån gång innan september 2011, då vi sprang Tjejmilen. Jag gick en bit efter fyra kilometer och körde utfall i sista backen då jag var så trött men runt kom jag och det känns riktigt bra. Nu har jag satt min ribba och ska se till att hålla mig över den i fortsättningen.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Det är alltid samma sak.

När ett nytt år är på intåg får jag alltid samma känsla. Känslan av förnyelse. Både av hemmet och mig själv. Jag vill städa ut julen och det gångna året och inreda med nya saker. Och börja träna så snabbt jag bara kan. Jag har redan beställt några nya kuddar till köket och vardagsrummet, det enklaste och kanske billigaste sättet att förnya. Från HM Home.

Träningen är inte lika enkel. Jag måste ju börja om på nytt efter ett år av inaktivitet. Det är något helt främmande för mig. Börja från scratch. Jobbigt känner jag  nu men det ska samtidigt bli spännande. Framför allt spännande att se hur eller om kroppen kan snyggas till lite. Jag återkommer om hur det går...

Ingen återvändo.

Nu jäklar finns ingen återvändo. Jag mådde extremt dåligt ändå fram till vecka 14 och kunde inte ägna en tanke åt träning. Nu när jag börjar bli mig själv igen måste jag verkligen komma igång. Jag har en kropp som säger ifrån när den inte blir tränad. Jag får lätt ont i axlar och ländrygg och det lär ju inte bli bättre ju fler veckor som går. Panik kan man säga! Men det är inte bara orken som ska finns där. Jag vill ju också veta hur jag ska träna och framför allt, hur jag inte ska träna. Den här boken ska hjälpa mig med det!

Fit for fight.

Nu jäklar alltså. Inget kan gå fel om jag hoppar hopprep som en tok, torkar svetten med snygga svettarmband och antecknar träningsflit i min nya kalender. Bra träningsklappar! Nu ska jag bara införskaffa ny sport-bh och nya skor så är jag fit for fight!

Pepp.

Published with Blogger-droid v2.0.2

Min första mil

Två dagar efter min första mil nånsin känns kroppen pigg. Den kändes pigg direkt efter loppet också, men mina knän började spöka så jag har stapplat nedför alla trappor tills idag. Jag kan inte annat än vara nöjd med min tid, 1:01:52, men är man tävlingsmänniska som jag, är man sällan nöjd. Jag hade kunnat springa snabbare, men det var trångt och jag fick tränga mig fram. Målet kom så snabbt att jag knappt hann spurta. Men jag ska nog vara glad för min tid. Tanken är att jag ska springa även nästa år, det var ju sjukt kul, och då måste jag ha något att slå.

Vi är ju ett gäng pepptjejer som varje vecka hos Cilla berättar vilka veckans mål är. De flesta mål handlar om träning och hur många pass man hoppas få till. Nu när Tjejmilen är avklarad tänker jag öka takten fram till jul. Peppveckan är toppen för då har man hela tiden delmål och det är viktigt om man har ett stort mål. Jag har ett hemligt mål som jag hoppas nå strax innan jul och då krävs det disciplin på flera plan. Jag lär hänga på Träningshuset en del och jag lär ha en hel del ångestattacker när jag ätit något onyttigt. Jag kanske berättar hur det går på vägen. Vi får se.

Ny vecka med en jäkla massa pepp- häng på- gammal som ung

En ny vecka börjar idag och jag är ledig. HELA veckan. Jag har till och med fått några soltimmar på förmiddagen. Skönt! Jag tog tagen i dagen i skaplig tid och infann mig på gymmet med Jennifer ca kvart i nio. Överkropp två dagar i rad lär nog kännas imorrn. Men jag var sjukt omotiverad igår och tog inte i alltför hårt, så jag kände att det var okej att köra även idag. Imorgon ska vi springa istället. Det behöver jag. Jag har fastnat lite i styrketräsket för det är så mycket roligare än att springa. Men, jag måste. Om jag ska orka ta mig runt en hel mil, som jag aldrig tidigare har sprungit, får jag fasen se till att skärpa mig nu. Två veckor av mitt liv kan jag väl offra till att springa lite extra? Jag kan säga att jag ser fram emot middag på kvällen och shopping dagen efter mer än själva löpningen. Och jag håller med Jennifer, sjukt tråkigt att missa stadsfesten. När det för en gångs skull händer nåt kul i stan liksom. Typiskt.

Målet för denna peppvecka får bli att som vanligt avstå godis. Det är fortfarande okej med fika och mörk choklad. Annars skulle mitt liv bli så jäkla tråkigt. Jag ska försöka träna lite varje dag. Minst två pass måste innehålla löpning. Det känns extra kul med peppveckan nu när den fått så mycket uppmärksamhet. Jag hoppas verkligen att fler hänger på. Gammal som ung.

Peppa mig!

På grund av att det är peppvecka tar jag mig i kragen och ger mig ut på en löprunda. Jag har velat fram och tillbaka sen klockan tre och har gjort annat istället. Snart så. Ska bara fixa lite först. Jag kanske är hungrig? Och lite huvudvärk har jag allt. Förmodligen efter att ha legat och halvsovit på soffan i två timmar. Nu. Åh, jag vill inte. Alltså man kan bli galen på sin hjärna. När jag har slagit igen datorn ska jag snabbt som attan hoppa i mina kläder och ta mig utanför dörren illa kvickt så att jag inte hinner ändra mig. Att det regnar ute nu gör inte saken bättre...

En superlördag

Jag var nästan uppe med tuppen idag och förstår varför han envisas med att gå upp så tidigt. Jag har bakat en paj, bäddat rent i sängen, kört ett minipass gjort av den här tjejen, duschat, ätit frukost (alldeles för sent pga den där tjejen), varit en sväng på stan och nu ska jag och fika. Hemmafika med bästa tjejerna plus några barn som jag bara älskar. Sen ska jag bege mig mot Kisa där kusinträff med fotografering väntar. Vilken lördag!

Hörrni, det är ju jag som brukar tipsa om saker men lately verkar det som att mina vänner får tipsa mig. Jag har tappat stinget. Sandy och Johanna har hittat en träningsguru i Olga Rönnberg (den där tjejen ovan) och jag får hålla med. Smidigare träning får man leta efter. Jag blev svettig av det där extremt korta passet. Anledningen till den sena frukosten är att man får inte äta något på en timme efter. Det ska göra att man förbränner i 24h. Om det stämmer vore det ju toppen. Jag ska försöka tipsa lite mer om träning här. Jag ska ju för fasen bli sjukgymnast och är beroende av träning sen typ alltid. Men det är massa annan skit som tagit plats här. Jag vill skriva om allt helst. Om det nu går.