Första gången.

Tröttnar man nånsin på känslan av att göra allt för första gången med sin älskade lilla bebis? Jag kan tänka mig att första barnet är speciellt på det viset, när det är första gången även för en själv.

I torsdags kväll när jag höll på att packa inför helgen låg Elvin på mage på golvet bredvid och styrde med nåt. Alltså precis bredvid. På två sekunder, när jag vände bort huvudet, satte han sig upp. Från liggande till sittande bockar jag av då. Sen dess har han självklart gjort det mest hela tiden.

Igår när vi var på sightseeing i Lund passerade vi en lekpark och Elvin fick testa att gunga för första gången. Han gillade det väldigt mycket så nu blir det garanterat många lekparksbesök. Tur att vi har en väldigt stor och fin lekpark här i Vimmerby. Som vi längtar tills Astrid Lindgrens Värld öppnar.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag klagar inte.

När man bor på hotell börjar dagen i princip alltid med en brakfrukost. En efterlängtad sådan för min del för jag har knappt ätit frukost under mina praktikveckor. Sen har vi gått på stan hela dagen. Elvin har varit så duktig och glad trots att vi sprungit in och ut i äffärer och han snällt bara fått hänga på, sittandets i vagnen. Kanske var det hans nya keps som gjorde susen?! När klockan var halv tre och plutten bara hade sovit 40 min var det dags att gå hem. Vi mellanlandade hos moster Anna och satt ute i solen och åt medan Elvin sov i närmare två timmar. Skönt, skönt, skönt! Väl tillbaka på hotellet var vi så trötta så vi beställde upp maten på rummet. Väldigt lyxigt!

Nu sitter jag med färg i håret och hoppas på att bli en nyans ljusare. Det enda jag önskar nu är en hel natts sömn.

Published with Blogger-droid v2.0.10

På resande fot.

Elvin, jag och mamma är på väg till Lund just nu. Det är spännande att åka tåg med en bebis på sju månader för man vet inte alls hur det ska gå. Han har ätit, sovit och varit som han är mest, en liten pratande mask. Att sitta still och försöka hålla honom stilla är en konst.

Jag får återkomma, masken bryter ihop!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Tandagnisslan.

Min fredag har precis börjat på riktigt och den lär inte bli lång. Jag är ensam hemma och ska äta lite glass innan jag förhoppningsvis somnar som en klubbad säl. Jag har nämligen varit vaken sen tre imorse. Och har sovit riktigt dåligt hela veckan, men det kunde faktiskt varit värre. Min första praktikvecka har varit jätterolig.

Otur bara att Elvins första tänder valde att komma just nu. Eller dom har inte tittat upp, men man anar dom små sockerbitarna. Min farmor och pappa har haft fullt upp i två dagar. Med mammas stöd när hon slutat jobbet.

Jag skulle tro att Elvin haft alla symptom på tandsprickning under de senaste två veckorna. Feber, förkylning, sovit och ätit dåligt, varit extremt gnällig och ledsen sen en hemskt kass mage. Stackarn! Mellan 03:00 och 03:40 hade jag bytt tre bajsblöjor. Och 04:30 skulle klockan ringa. Jag var iaf pigg då.

Nu ska jag njuta av att vara själv en stund. Och lägga undan telefonen. Det där med att alltid känna att man måste finnas tillgänglig och alltid svara på sms och samtal tär på mig. Det kräver nog ett eget inlägg.

Fin fredagskväll till er!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Den mest händelserika hittills tror jag.

Ojojoj, vad han utvecklas hela tiden vårt lilla minimonster! Och idag blir han sju månader. Det har vi firat med att... glömma att han ens blev sju månader. Jag var helt inställd på den 19:e, imorrn alltså. Han skulle ha kommit den nittonde och det kommer jag förmodligen inte glömma i första taget. Jag kom på det nyss och nu ligger han och sover. Inte för att vi skulle ha ätit tårta eller så men han kunde ju iaf fått en extra puss.

Numera tar han sig fram riktigt bra på golvet genom att dra sig framåt med händerna och skjuta ifrån med fötterna. Han övar också på plankan med rumpan rakt upp i luften en hel del. Sen lägger han sig lite nonchalant på sidan för att vila lite. Och han ser ALLT. Allt ska pillas på och stoppas i munnen. Prickar i golvet är väldigt roligt att pilla på. Sen krafsar han väldigt mycket. Verkligen krafsar. Resesängen som han sover i för tillfället eftersom att vi bor i Kisa har nätväggar och är extremt krafsvänlig. Och det hörs lång väg. Som ett sista försök att hålla sig vaken för han gör det med slutna ögon till slut.

Det känns mest som att det är hans medvetenhet som utvecklats men den gör så mycket. Han blir mer och mer en liten människa för varje dag som går. Bara att han sträcker upp händerna när han ska upp ur matstolen är ju helt fantastiskt.

Finmotoriken får han jobba med lite. Jag försöker träna med smörgåsen på morgnarna med bitarna hamnar mitt i handen och frustrationen kommer ganska snabbt. För tålamodet han inte blivit bättre. Hehe.

Fler saker borde hans pappa fylla på med för jag har inte varit hemma på hela veckan. Dåligt samvete, ja visst. Och inte på hela nästa vecka heller. Det känns jättekonstigt men bra ändå av den anledningen att Toffe, min mamma, pappa och farmor (som alla hjälper till att passa honom) får bra koll på läget. Otur att han har haft strul med magen och typ bajsat ner sig fem gånger om dagen bara. Och snorat. Jag undrar om det kan vara tänder på g?

Sömnen blir bättre och bättre och hoppet om en hel natt är allra högst levande.

Nu ska jag nog gå och lägga mig. Klockan ringer 04:30, som alla andra där den här veckan. Och nästa vecka... Håll tummarna för skönhetssömn i helgen!

Published with Blogger-droid v2.0.10