Vi försöker krama ur det sista av Astrid Lindgrens Värld innan det stänger för säsongen. Elvin och hans bästis Levi är i en perfekt lekålder nu. Vi sitter ju inte stilla på föreställningarna eller så. Det är inte att tänka på. Vi försöker hitta dom bästa lekställena för två ettåringar. Den ena (Elvin) stappligare än den andra.
Elvin älskar dom små husen. Öppna och stänga dörrarna och banka på fönstren är en favoritsyssla. Det har hoppats i hö, klättrats överallt, åkt rutschbana och ätits våfflor och pannkakor.
Jag längtar redan efter höstlovet och den mysiga marknaden. Annars är det alltså maj nästa år som gäller. Det ska bli spännande att se tillbaka på det här inlägget om ett år. Jag hoppas att jag har fått se iaf en föreställning stillasittande. Jag ska spela Pippi och Emil för fullt här hemma så att han inte vet annat sen.
Vissa dagar är fortfarande mindre bra här hemma och Gnällvin tittar fram titt som tätt men gud vad underbart det är samtidigt. Om han är gnällig drar han i mina kläder och då är det bara att sätta sig ner med honom och vips så var gnällandet över. Jag börjar att förstå hans språk. Och han har humor, det ser jag och glimten i ögat går inte att ta miste på. Han älskar att vara ute och leka, utan att stoppa allt i munnen, bara det är ju fantastiskt.
Just nu känns det som att jag vill vara hemmamamma för alltid. Men det kan låta annorlunda redan imorrn. Och det är ju också härligt på sitt vis.
Uppdatering 26/9: Nej, det var precis lika härligt att vara hemma idag! Idag har mys-Elvin fått en liten myshörna i sitt rum och han älskar den. Synd att hans rum är så himla litet. Jag drömmer vidare om ett stort hus...
