Julen 2013 i bilder

Julaftons morgon hos mormor och morfar och första titten på granen.
Ja, ni ser ju att det var svårt att hålla fingrarna i styr.

Ajaj, varmt! Bäst att hålla sig på avstånd.

En söt liten tomtenisse!

Taktu, taktu, taktu, sa Elvin när paketet hade öppnats.

Julens roligaste syssla: flytta nötter (eller Dumle) från en skål till en annan. 

Och så här är det mest hela tiden. Alla tittar på Elvin. Såklart. Och han showar loss. Såklart.

En av dom bästa julklapparna var en fin dammsugare.och den är redan välanvänd här hemma.

Gosiga lår och spretiga tår.

Pappa och Elvin öppnar paket när vi mellanlandar en snabbis hemma på juldagen. En fin spis gömde sig där i.

Juldagen spenderades i Djursdala med busiga Wille.

Till sist en av få bilder med Elvin och hans mamma på.

Ett jäkla rörigt år är nu slut.

Julen är över och snart är det nya året här. Jag ser verkligen fram emot ett helt nytt år. Inte för att det som gick var dåligt på nåt sätt, möjligtvis lite rörigt.

I januari började jag min sista termin på sjukgymnastutbildningen och det var med blandande känslor. Jag skulle gå i en helt ny klass utan någon jag kände, jag ammade fortfarande och var inte alls sugen på att plugga. Men våren hankade sig fram. Toffe var pappaledig när jag var i skolan. I april hade jag slutat amma och kunde njuta lite mer av dagarna hemifrån. I april hade jag även två veckors praktik i Linköping så då bodde vi hela familjen i Kisa delar av de veckorna. Lite röriga veckor ja. Elvin fick sina första tänder och var riktigt dålig på alla vis och det var skönt att vara i skolan samtidigt som att det var jobbigt att inte kunna ta hand om honom. Två extremt låånga veckor. Maj kom och jag såg slutet. Det var kämpigt som tusan att bli klar med allt men den 8 juni var det examensdag och jag har nog aldrig i hela mitt liv känt en sån stor lättnad.

I juni och juli var jag för första gången sedan Elvin föddes helt mammaledig. Och för att röra till det lite sen i augusti så jobbade jag i fem veckor. Elvin han hade många barnvakter under de veckorna eftersom att Toffe bara kunde vara hemma i tre av dom.Samma visa där. Skönt att jobba men såå skönt att sedan ha hela september, oktober och halva november helt ledigt innan det var dags för jobb igen. Och där är vi nu. Vi har haft en toppenjul efter drygt tre veckors jobb och dagis. Imorgon är det nyårsafton 2013. Om mitt år gick från att vara rörigt till att så sakteliga ordna upp sig riktigt bra så skulle jag säga detsamma för Elvin.

Han var ganska länge ett lite gnälligt barn. Han var inte helt nöjd förrän han lärde sig krypa och sedan gå skulle jag säga. Jag överdriver givetvis en del men det känns fortfarande så. Bland dom bästa dagarna hade vi i underbara september när han hade lärt sig gå hyfsat bra, vädret var fantastiskt och ALV var öppet. Halva oktober var bra sedan var vädret riktigt trist den sista månaden hemma. Vi var väldigt rastlösa både Elvin och jag veckorna innan inskolningen drog igång. Det var nog meningen tror jag. Jag var jättesugen på att börja jobba och kände ingen ångest för att ha Elvin på dagis.

Vi har verkligen fått en mjukstart på både jobb och dagis. December är en ganska sjysst månad på det viset. Dock är det en dyr månad istället och man ska fara runt som en skållad råtta på alla möjliga ställen. Sen att vi firar årsdag den 27 december samt att Toffe faktiskt idag fyller 30(!) gör inte månaden lugnare. Vi har haft kalas idag och imorgon är dagen fullspäckad. Jag gillar när det är fullt upp men att planera är inte min starka sida har jag märkt. Iaf inte flera saker samtidigt, då blir det kortslutning och då kan jag inte tänka eller komma ihåg något alls.

Jag ska försöka att planera bättre 2014. Det är mitt nyårslöfte.

Jag ser fram emot ett helt år av Elvin och hans utveckling. Det är så fränt att inte veta vad som kommer att hända men veta att det kommer att hända massor. Han ger mig så mycket glädje varje dag, den där lilla skrutten. Ett bildsvep på den finaste jag har får bli i ett eget inlägg för det här är redan så långt.

Gott nytt år på er ♥

Monday, sweet monday.

Jag jobbar 80% och är ledig måndagar. Det är så himla skönt så det nästan inte går att beskriva. Söndagen framkallar ingen jobbångest och när det är måndag kväll vill jag (än så länge) bara komma igång att jobba. Det känns verkligen att vi får en extra dag ihop, jag och krulltotten. Idag på morgonen slappade vi, åt sen lunch hos Toffes farmor, åkte hem och sov för att sedan göra ett viktigt ärende på stan. Och lite annat smått och gott. Jag fick även lära mig hur man ser att en propp har gått och att det inte är så svårt att byta. Det blev lite kaos (efter att proppen hade gått) och det slutade med att jag flyttade ut mikron på hallgolvet å så åt Elvin och jag mat framför tv:n eftersom att det var i köket proppen hade gått. Sen visade det sig att det till och med fanns en helt ny propp att byta till. Jaja, nu behöver jag inte få panik nästa gång det händer.

Med snutten såklart.

Öppna och stänga dörrar är superkul. Speciellt om man har en nyckel att försöka låsa med. Idag ramlade jag med nyckeln i handen och slog hål på läppen. Tror tyvärr att det är färdiglekt med nycklar för min del nu...

Älskade snutte.

Jag är visst poppis.

Om Elvin kunde prata skulle han säga: "Du och jag snutten"! Som han gillar den alltså. De senaste två veckorna han har knappt inte gjort något utan att ha snutten i ena handen. Vi har dock bara en och  i över ett halvår. Ni kan ju gissa hur ofta den är tvättad... Han ska alltså få en ny i julklapp och jag kan inte bestämma om jag vågar köpa den randiga. Jag gillar ju förändring. Den är beige iaf. Och har dom där gosiga öronen. Förhoppningsvis räcker det. Babyjoy.se kommer nog att få en beställning inom kort. Typ imorrn om den ska hinna hem innan jul.

Jag håller tummarna för att jag blir lika poppis.

Matsituationen hemma är fortfarande minst sagt kladdig. Och inte jätterolig. Men den blir bättre. Han äter ofta själv nu, med både sked och gaffel. Iaf till en början, det slutar ofta med att han äter med händerna. Jag är en person som, om möjligt, vill hitta lösningar som förenklar och förbättrar. Jag har dock märkt att det är hopplöst ibland, bara att gilla läget. I det här fallet vet jag inte om det finns en bättre lösning. Kanske. Jag börjar trötta på att varje gång vi äter säga minst 10 gånger att man inte får kasta maten på golvet, flaskan är till för att drickas ut, inte hälla ut vattnet. På dagis äter han som en häst, visserligen en hel del med händerna men ändå. Han är inte lika noga med att maten hamnar i magen här hemma.

En haklapp med krage och stor ficka skulle ju hindra en hel del kladd...

Det vore bra med en mugg som inte går sönder när han ska lära sig att dricka utan pip.

Han älskar att dricka ur våra sportflaskor men när han dregglar
och snorar som aldrig förr skulle det vara trevligare om han hade en egen.

Ergonomiska bestick.

Alla grejer finns på babyjoy.se. 

Utrota barncancern.

Åh, om det ändå gick att sudda ut det där hemska ordet från vår ordlista. Tänk om man skulle kunna banka skiten ur ordet så att det försvann. Mitt bidrag kanske bara kittlar lite och gör inte stor skillnad i sig men om vi är fler som kittlar på samma gång blir effekten garanterat större.

Den här fina nallen kostar 225:- och av dom går 150:- direkt till Barncancerfonden. Den kommer att få bosätta sig på Elvins rum och är redan på väg hem.

Å så var han här igen, Ernst.

 Haha, Ernst pratar om dadlar i bakgrunden och uttalar det inte alls som jag. Daadlar. Jag får iaf julkänsla bigtime även om jag inte är i närheten av den här hemma. Jag gillar verkligen julpynt och att pynta men det får inte vara för mycket. Enkelt och traditionellt är nog min melodi. Hur pyntar ni? Traditionellt, modernt, svartvitt, glittrigt?

#AllaÄrFotografer

Precis som Schyffert och Rheborg säger, är vi alla fotografer idag. På Facebook och Instagram och andra sociala medier flödar bilderna tagna av oss. Men helt ärligt så är ju säkert 99,9% riktigt dåliga. Syftet med bilderna är inte att visa en fin bild utan ofta mer en situation eller beskriva något med en bild. Men vanligast är nog att visa vad man gör just nu och det är ofta för att visa upp sig eller dom man för tillfället umgås med. Och lägga till en beskrivning typ så här "vi har det bra". Inte så roligt och genomtänkt.

Det är dock lättare sagt än gjort att få till bra bilder. Och alla vill inte vara utförligare än "vi har det bra". Jag klandrar ingen. Jag är oftast likadan själv men numera med en ambition att bättra mig. Jag har fastnat i nya serien #AllaÄrFotografer med Henrik Schyffert och Johan Rheborg. Snyggt, intressant, inspirerande och tänkvärt. Om man är sugen på att bli bättre på att amatörfota eller bara se en bra serie, se den.

Instagram är från början ett sätt att dela med sig av vad man för tillfället ser eller gör i form av bilder. Som en bilddagbok som man delar med andra. Nu har det utvecklats på många olika sätt och används bla som marknadsföring av företag. Det är spännande att se hur ett socialt medieställe kan förändras. Och i princip det enda jag inte gillar med just Instagram är selfies. Det går bara inte. Jo, om man driver med sig själv i syfte att inte vara snygg eller nåt. Då funkar det för då ser man troligtvis inte ut som man brukar. Men vi människor förändras inte över natten, alla andra selfies ser likadana ut. Det är ju som att jag skulle lägga ut en bild om dagen på huset jag bor i. Inte så roligt att titta på. Och jag vet, jag måste inte titta, bara skrolla vidare och låtsas som inget. Det gör jag ofta.

Det skulle kunna bli ett långt inlägg för allt handlar nog om delade och odelade intressen. Jag gillar inte selfies men älskar att se inredningsbilder och bilder på andras barn. Det gör inte alla.