Alltså mums!

Vi ska ha 1-årskalas här på lördag och det ska bjudas på tårta och cupakakes så idag har jag bakat. Jag googlade efter ett vanligt recept på vaniljmuffins och hittade ett som var helt fantastiskt. Jag bakar muffins nån gång då och då och har aldrig använt samma recept nån gång. Jag gillar att variera mig men sen tror jag inte att jag varit helt nöjd nån gång. Förrän nu då. Nu vet i tusan om det blir mer variation.

Sockerrus.se är sidan som är väl värt ett besök om man ska baka. Jag kör på några vaniljmuffins och stoppar i choklad i dom andra. Och tårtan, ja det återstår att se hur den historien slutar. Jag har aldrig gjort tårta tidigare.

Bild lånad från sockerrus.se.

Det lider mot sitt slut.

Vi försöker krama ur det sista av Astrid Lindgrens Värld innan det stänger för säsongen. Elvin och hans bästis Levi är i en perfekt lekålder nu. Vi sitter ju inte stilla på föreställningarna eller så. Det är inte att tänka på. Vi försöker hitta dom bästa lekställena för två ettåringar. Den ena (Elvin) stappligare än den andra.
Elvin älskar dom små husen. Öppna och stänga dörrarna och banka på fönstren är en favoritsyssla. Det har hoppats i hö, klättrats överallt, åkt rutschbana och ätits våfflor och pannkakor.

Jag längtar redan efter höstlovet och den mysiga marknaden. Annars är det alltså maj nästa år som gäller. Det ska bli spännande att se tillbaka på det här inlägget om ett år. Jag hoppas att jag har fått se iaf en föreställning stillasittande. Jag ska spela Pippi och Emil för fullt här hemma så att han inte vet annat sen.

Vissa dagar är fortfarande mindre bra här hemma och Gnällvin tittar fram titt som tätt men gud vad underbart det är samtidigt. Om han är gnällig drar han i mina kläder och då är det bara att sätta sig ner med honom och vips så var gnällandet över. Jag börjar att förstå hans språk. Och han har humor, det ser jag och glimten i ögat går inte att ta miste på. Han älskar att vara ute och leka, utan att stoppa allt i munnen, bara det är ju fantastiskt.

Just nu känns det som att jag vill vara hemmamamma för alltid. Men det kan låta annorlunda redan imorrn. Och det är ju också härligt på sitt vis.

Uppdatering 26/9: Nej, det var precis lika härligt att vara hemma idag! Idag har mys-Elvin fått en liten myshörna i sitt rum och han älskar den. Synd att hans rum är så himla litet. Jag drömmer vidare om ett stort hus...

Elvins tolfte.

Första paketet öppnat. Och visst fattar jag galoppen, bara att slå så låter det.

Då var han alltså ett år, vår lilla skrutt. Och det är en bestämd liten skrutt. Han visar mer och mer vilja och temperament. Han är fortfarande extremt nyfiken och vill göra det jag gör mest hela tiden annars blir det gnäll. Att låta mamma diska i fred är inte att tänka på. Varenda millimeter av lägenheten är garanterat utforskad flera gånger om. Och vårt hem blir mer och mer stilrent. Inte helt dåligt egentligen men inte så hemtrevligt. Det där med att låta sakerna stå kvar och lära barnet att det är ajaj, ja det har vi försökt med läänge nu. Jag orkar inte så då är det lättare att ta bort skiten.

Han gillar att leka med sina kompisar och skrattar åt dom och härmar. Han är en liten härmapa. Han försöker sätta på TV:n med dosan eller pratar i telefon i den. Helt korrekt ju. Han gör som vi gör. Han förstår och lär sig saker snabbt. Han klappar händerna och vinkar mest hela tiden. Och pekar på lampan. Och säger mamama. Gud så duktig han är!

Han har tjorvat med maten den sista tiden. Det är från dag till dag och det är tydligen väldigt normalt. Han sover bra på dagarna, ofta tre timmar uppdelat på två. Nätterna är oförändrade. Han vaknar minst en gång för välling. Och det varierar i tid. Har vi tur vaknar han inte förrän fem första gången. Men han kan lika gärna vakna vid ett. Det har varit mer oroligt även med sömnen sista tiden. Utvecklingsfas månne?

Han har även haft feber ännu en gång. I lördags var han helt utslagen stackarn. Men mamman fick mig en riktig mysdag i sängen med den lilla sjuklingen. Inget ont som inte för nåt gott med sig.

Det är nog vår ettåring i ett nötskal. Envis, glad, nyfiken. Och lite gnällig ibland.

Då var han ett år då.

Då har första året har passerat. Vemodigt, häftigt, jobbigt, underbart. En fantastisk bergochdalbana sammanfattat. Och idag på ettårsdagen var lilla plutten ovanligt trött och gnällig. Jag vet inte varför men det var ju typiskt. Men det är ju ändå bara jag som kommer ihåg det iaf. Elvin hade ett minikalas med sin kompis Levi och hans mamma och sin farmor och farfar. Han är numera stolt ägare till en turkos Bobby Car. Den lär det åkas på en hel del. Tack till er som firade mig idag! Nästa helg väntar det stora kalaset.

Nya minnen att spara.

En fantastisk helg är snart över och sparad i minnesbanken där uppe. Jag åkte till Jönköping i fredags för övernattning och trevligt sällskap för att sedan tidigt igår morse fortsätta mot Stockholm. Tjejmilen var målet för tre av fem före detta sjukgymnaststudenter. Jag och Sara ,som är nybliven mamma, och hennes lilla Lydia var hejarklack. Det var härligt väder ute på Gärdet och timmarna gick snabbt. Alla kom i mål och var nöjda med sina resultat.Kvällen fortsatte i en mysig lägenhet i Aspudden med god mat. Idag åt vi en supergod brunch på Petite France innan jag begav mig mot bussen.

Det här är en sån där helg som man, hur man än försöker, inte hittar något negativt med. Allt har bara varit så bra. Vädret sätter lite extra guldkant såklart. Och Stockholm är underbart. Jag får alltid en speciell känsla i kroppen när jag är där. Och jag vill tillbaka snart. Tur då att vi har biljetter till Sveriges VM-kvalmatch mot Tyskland i oktober. Så jag behöver inte vänta länge.

Vilken lycka det är att ha fyra fina vänner utspridda i landet och det kan gå länge mellan gångerna vi ses, men när vi väl gör det så är allt som vanligt. Det är nog annorlunda att träffa nya vänner senare i livet som dessutom delar samma intressen. I vårt fall var det utbildningen som förde oss samman. Under tre år delade vi det mesta och lärde känna varandra innan och utan. Träffas man när man är 18 hinner det hända så mycket i livet och man förändras som person under de kommande åren. Men när man är drygt 25 så tror jag att man hittat sig själv och vet vem man är. Det är en bra grund för en lång vänskap.

Det tar sig.

Men jag är långt ifrån nöjd. Ska headern vara i färg eller inte? Bilder eller bara text? Vad ska det stå? Är man som jag, nästintill perfektionist, när det kommer till sånt här så kan det ta ett tag att bestämma sig. Men nu har jag iaf börjat och då måste jag ju fortsätta. Som sagt, Elvin kan inte vara ett ultraljud för alltid.

Jag håller även på att göra min första fotobok. Och det lär väl inte bli några fler för jag kommer aldrig att bli klar. Varför kan jag inte bara nöja mig? Jag är hopplös. Det är därför klockan är efter 23 och jag inte ens är i närheten av sängen. Men jag måste ge mig på sånt här när suget väl kommer. Jag har nämligen tänkt att börja på den där fotoboken länge nu men inte orkat.

Jag tvångsavslutar nu och går och borstar tänderna istället.

När man tröttnar på det gamla.

Jag kom in i ett mood där jag kände att jag bara var tvungen att fixa med bloggen. Just nu inget synbart, mest småpill. Men jag ska ge mig på att få till en ny header. Jag tycker att Elvin förtjänar mer än att bara synas på en ultraljudsbild. Bland annat. Sen tröttnar man ju efter ett tag och vill förnya. Numera kan ni även se mina Instagram-bilder i ett bildspel i högerspalten. Klicka gärna så missar ni inget intressant härifrån, hehe. Följ min blogg med Bloglovin.

Det här småpillet tar tid så det är bäst att återgå innan lilleman vaknar!

Trevlig, solig tisdag till er!

Här sitter jag och är hungrig.

Klockan är strax efter 20 och jag ska snart dricka min andra kopp te för dagen. Om jag är hungrig? Ja! Men inte så att det inte är hanterbart. Magen känns tom men inte mer. Jag är nästan alltid hungrig när jag slår upp ögonen på morgonen och idag var inget undantag. Jag åt fiberhavregrynsgröt med lite mjölk och kände mig mätt. Till lunch blev det två kokta ägg och lite senare ett äpple. Jag åt en brödskiva till kvällsmat. Ingen bra matdag men det är iaf 500 kalorier. Och det är vad man som tjej ska få i sig på sina fastedagar. I fortsättningen ska jag se till att få i mig lite mer varierad mat på mina fastedagar. Men samtidigt har det varit ganska skönt att inte styra så mycket. Jag gillar inte att styra i köket. Och jag är alltid hungrigare på förmiddagarna så jag tänker äta lunch och middag och kanske ett lättare mellanmål om kalorierna räcker till.

Torsdag är nästa fastedag och då ska jag också få i mig mer vatten. Det är även bra utfyllnad i magen om man är hungrig.

Sammanfattat en bra första dag. Jag tror inte att det blir några problem att fortsätta. Sen tror jag att frukosten imorgon smakar lite bättre än vad den brukar.

5:2. Nu kör jag.

Jag ska ge mig på det trendigaste som finns just nu, 5:2-dieten. Och den börjar imorrn. Jag ligger i sängen och googlar mig fram i djungeln bland tips och recept. Tanken är att jag ska fasta måndag och torsdag men det går att ändra om det inte funkar varje vecka. Jag har inte tänkt så mycket på varför, hur och allt det där utan tänker bara köra på och se vart det leder.

Jag gjorde samma sak med lösgodis innan vi åkte till Öland vecka 28. Bara bestämde från en dag till en annan att jag inte skulle äta lösgodis på ett tag. Det var helt prestigelöst, inga krav, inget mål och det har funkat. I drygt åtta veckor har jag avstått från lösgodis. Jag har ätit mörk choklad, kakor och annat sött men det var inte det som var grejen. Jag ville mest se om jag verkligen kunde stå emot något som jag gillade så mycket.

Jag vet att det är bra att ha mål och delmål på vägen men just nu orkar jag inte sätta upp mål. Jag får ta det när jag har kommit in i dieten och ser hur det funkar och hur kroppen reagerar.

Jag uppdaterar om läget imorrn. Om jag orkar vill säga. man blir tydligen väldigt trött till en början. Och hungrig såklart. Jag ser nästan fram emot att bli lite hungrig. Men det lär jag nog ångra snabbare än jag anar.