En märklig, jobbig, otäck, långsam lördag är snart över. Den började egentligen redan igår då jag framåt kvällen kände mig obeskrivligt trött i både kropp och huvud. Förklaringen kom sen på natten- feber. Fy vad hemsk man kan känna sig. Speciellt när man har en liten kille att ta hand om. Tur att jag hade mamma, pappa och syrran som passade upp på mig. Det här var det jobbiga och långsamma. Det otäcka var att vi körde av vägen när vi skulle hem till Vimmerby. En kall kår gick genom kroppen när jag insåg vad som hänt men allt gick bra- änglavakt. Det märkliga är nu att det känns som en dröm. Kanske beror det på feberfrossan?! Jag halvsover på soffan men uppfattar mitt i allt att låten You, i Mello, är bäst helt klart.
I ett sånt här läge önskar jag att det fanns en stand in för mig. För trots allt måste jag upp och amma minst två gånger i natt. Jag vill bara sova bort febern och vakna när jag är utvilad. Inte när Elvin är det. Håll tummarna!