Före och efter.

Äntligen har jag fått tummen ur och lyckats färdigställa ett litet hemmaprojekt. Det var på tiden! (Det där med att ta tag i saker och göra klart har jag om möjligt blivit ännu sämre på efter graviditeten till Toffes stora glädje.) Jag köpte den här gungstolen för femtio kronor på en loppis i Kisa för några år sedan. Just då gillade jag färgen men Toffe har tjatat om att jag ska måla den länge och för några veckor sedan kliade det lite för mycket i mina göra-om-fingrar.

Nu är det bara resten kvar. Jag har en stringliknande hylla på vinden som ska målas och sprayas, kökssoffan ska kläs om och en drös med smågrejer ska spraymålas. Jag antar att projekten aldrig tar slut om man som jag faktiskt gillar att förändra på sitt eget sätt. Mest hela tiden.

Jag läste nåt på Facebook igår i stil med "skaffa dig inte så mycket att göra så att du inte hinner njuta av livet". Inte för att mina projekt är så stora och jag fixar mest ändå bara på sån tid som jag annars skulle spendera i soffan. Men ändå, det är tänkvärt. Är hemmets utseende så himla viktigt egentligen? Är det inte bättre att njuta av annat? Och framför allt, lägga pengar på annat? Idag är vi (och jag i allra högsta grad) så föränderliga. Aldrig nöjda. Tänk om man ändå vore det.

Mug cake.

Jag är lite seg i starten när det kommer till att prova nya, nyttiga mellisar som man kan göra själv. Jag har tex vetat om att kesellafluff varit en favorit hos flera av mina vänner länge men själv inte kommit till skott förrän för ett par veckor sedan. Jag har fått för mig att det är krångligt och att jag måste köpa tusen nya ingredienser, som dessutom är dyra.

Jag har hört talas om den där mug caken ett tag nu och gjorde slag i saken efter ett träningspass förra veckan. Min vän Cilla, som också höll i träningen, nämnde mug cake vid ett tillfälle då jag var helt slut och sugen på det mesta. Det fastnade i mitt huvud så jag googlade efter recept direkt när jag kom hem. Men insåg att det var en djungel av olika varianter, både nyttiga och onyttiga. Jag bara tog ett som innehöll ingredienser som jag hade hemma (nästan iaf, lite nya mjölsorter ska inhandlas).

Jag hade som sagt inte rätt mjöl utan använde fullkornsdinkel, men tog inte riktigt lika mycket. Och jag hade i kakao istället för nutella. Resultatet blev super! Enligt mig iaf, Toffe var inte lika imponerad. Jag har hunnit göra en till på samma grundrecept men med rabarber i. Den blev sådär. Jag tror att bananen gjorde den första saftig. Jag får experimentera lite till helt enkelt. Ovan nämnda Cilla är annars expert på att experimentera i köket. Ni hittar hennes blogg i listan till höger.

Något oväntat.

Just nu gör jag något väldigt oväntat. Tar ett kvällsdopp helt ensam! Eller jag har inte hoppat i än så vi får väl se... Annars kan jag ju bara njuta av en svensk sommarkväll precis som den ska vara.

Upptäckt: Ingebo Hagar.

Varför är man så dålig på att upptäcka saker som finns så nära? Nu har jag varit i Ingebo Hagar en gång tidigare. En gång. Det är ju ingenting. Vi var med ett par kompisar som inte varit där innan. Och jag vet många som aldrig varit där. Inte för att man måste åka dit eller så men jag kan tänka mig att det är så med många lokala sevärdheter. Man vet att de finns men that's it. Eller? Jag har tex bara varit på Astrid Lindgrens Näs en gång och varit kulturell. Fikat desto fler gånger. Ja, sen slutar nog min lista på saker jag gjort i Vimmerby. Förutom Astrid Lindgrens Värld då. Men jag hade nog fortfarande kunnat räkna till tre besök om det inte vore för Elvin. Nu har jag tappat räkningen. Man kan ju faktiskt gå dit utan barn och ha trevligt utan problem.

Jaja, iaf, Ingebo Hagar är ett ekocafé, alltså allt som serveras är ekologiskt. Pizzorna är underbart goda! Man kan även titta på får, höns, kaniner, ankor eller spela boll eller bara ha det bra i det gröna om man inte vill äta. Men man bör äta, för det är gott.

Nu ska jag passa på att ta det lilla lugna när vilddjuret sover. Hej hej!

I ett vakum.

Jag vet inte om ni har vakumpåsar där hemma. Har ni inte, så skaffa genast! Jag har tänkt köpa länge men inte kommit till skott förrän vi sprang rakt på dom inne på Ikea för en dryg vecka sedan. Och idag när jag gjorde ett minirens i en av våra garderober testade jag dom. Och resultatet är klart godkänt. Vilken bra grej alltså! Och man ser ju vad som är i också eftersom att dom är genomskinliga.

Dagens hiss: vakumpåsar.

Tio vilda.

Idag blir Elvin 10 månader. Jag tror att han kände på sig att det var en speciell dag idag för han vaknade på lite fel sida. Lite extra vild och gnällig. Ingen bra kombo. Vildheten leder lätt till olyckor och då blir det dubbelgnäll. Vi är annars ganska förskonade från gnället för tillfället. Han blir mest tjurig när vi säger "aja baja" och sånt. Om han inte skrattar åt oss vill säga, för det händer ju typ varannan gång och lite extra när han är trött.

Det känns som att det blir mer och mer att skriva för varje månad. Det händer ju så mycket hela tiden nu. (Och jag är ju lite dålig på att uppdatera här och får då lite mer att skriva ner nu...)

Vi var på Öland förra veckan och allt gick över förväntan med Elvin. Bilresorna klart godkända, knappt inget gnäll alls (förutom ett litet bryt strax innan Målilla på hemvägen.) Vi fick upptäcka att vår vilding är lika vild i havet som på land. När han fick syn på vattnet så kröp han sitt snabbaste ner och bara fortsatte att krypa. Fram och tillbaka längs vattenbrynet men även rakt ut i vattnet. Det var bara att agera mur och hålla koll varenda liten sekund. Sanden var mest bara rolig att stoppa i munnen. Vi höll till en bit från vattnet i gräset på en stor filt. Många timmar där blev det så Elvin passade på att träna på att ställa sig upp från huksittande till stående. Det går bättre och bättre för varje dag men han är ganska ostadig fortfarande. Våghalsig som han är han han även testat att ta ett steg framåt. Utan resultat. Rakt ner på rumpan bara.

Det enda som gick sådär under Ölandsveckan var sömnen. Jisses vilka rekordläggningstider vi gjorde! Nytt rekord varje kväll. Puh. Och han vaknade rekordtidigt också. 5:20 var ingen höjdare... Men värmen och ljuset och en oskön resesäng kanske kan vara anledningen. Det har varit bättre sen vi kom hem men fortfarande svajigt. Han måste läggas vid exakt rätt tillfälle för att inte bli övertrött och gråtig. Vi sitter fortfarande kvar brevid sängen när han äter välling och går ut när han somnat men jobbar på det.
Ikväll lyckades jag dock få till läggningen klockrent och det var längesen. Han somnade typ under tiden han drack sin välling och vaknade inte till när den var slut. Och klockan var 18:45. Det kanske är det som är grejen, lägga honom lite tidigare. Vi har kört på med klockan sju nästan oavsett hur dagen sett ut men inte tänkt på att han tom kan vara trött innan.

Han äter mer och mer vuxenmat och är ganska glupsk. Men det går nog åt med tanke på hur mycket han gör av med. Roligast just nu är (fortfarande efter flera månader) att leka med sladdar, snören, skärp, ja allt som är långt och går att bita i. Och att kasta sig hej vilt fram och tillbaka på täcken, kuddan, filtar är extremt kul. Han gör även nåt liknande i sängen när han är trött för att inte somna eller nåt (vi undrar verkligen för det ser inte friskt ut) och det han än så länge kostat honom ett jack i ögonbrynet. Jag fasar för vad som komma skall. Idag fick jag även torka blod och sätta plåster på ena långfingret efter en liten olycka med en pantburk. Mycket blod på en vecka men man vänjer sig märker jag.

Älskade lilla vilddjur alltså.

Lilla stora killen.

Min lilla modiga nyfikna plutt känns väldigt stor ibland. Men det är han ju inte. Jag glömmer ofta, mitt i hans äventyrsstrapatser, att han är en bebis fortfarande. Och det är som att han velat påminna oss om det här hemma sista tiden. Han är nog inne i en fas, en separationsfas. Han vill inte bli lämnad själv ens för några sekunder. Han börjar gråta om han tror att vi ska lämna honom. Han är väldigt klängig och vill gärna bli buren om så bara för några korta sekunder. När han leker på golvet är det bäst om jag sitter ner och är med så att han flera gånger om kan krypa fram och gosa in sig i mina kläder eller hålla lite om mig. Hjärtat. Jag har förstått nu tror jag. Det är väl bara att visa att man finns där tänker jag och inte försöka göra tvärtom, att träna honom i att vara själv istället. Nej, han vill att jag, eller Toffe, ska finnas i närheten och då får vi vara det.

Det är samma visa på kvällarna. Dom som gått som på räls i flera månader har nu blivit lite tjorvigare. Elvin vill inte somna ifrån oss utan försöker hålla sig vaken i sin säng tills han typ somnar sittande. Vi får helst inte lämna rummet förrän han somnat. Det blir många tårar en sån kväll. Från Elvin alltså. I förrgår vaknade han gråtande runt tio och somnade om i min famn en stund senare. Som att det var precis det han ville. Och den stunden var inte jobbig alls för jag kan räkna på en hand dom gånger han har gjort det sen han föddes.

Han är väldigt känslig mot andra barns skrik också. Men samtidigt är han nyfiken och stannar oftast kvar i den, enligt honom, otäcka situationen.

Jag tycker egentligen inte att det är så jobbigt, tvärtom om så kan jag nästan gilla det lite. Han har klarat sig bra utan oss länge nu så det är skönt att känna sig behövd. Och jag vet att det här bara är en fas, den går över, så jag får väl helt enkelt göra det klassiska, att njuta av den extra närhet jag får från den där lilla minimänniskan.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Mental laddning.

Jag sitter i soffan med datorn i knät och surfar lite medan jag laddar mentalt för kvällens träningspass. Det är det första i #sommarfighten13 och jag räknar med att bli svettig. Jag har inte tränat i grupp på väldigt länge och känner den där prestationsångesten komma krypande. Jag är i bedrövlig form vad gäller styrka och kondition just nu. Men det är ju det som det ska bli ändring på nu så det är bara att bita i det sura.

Otur (men som tycks vara mitt normaltillstånd numera) har jag åkt på ännu en förkylning. En mildare variant än den förra än så länge. Hoppas det stannar där! Och det gör inte orken direkt bättre. Fast om jag ska se det positiva i situationen så kan min förbättring från och med nu bli riktigt bra.

Nu vaknar Elvin på balkongen så då är den mentala laddningen över. Kl 19 smäller det!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Nu ska det rensas!

Jag tycker att jag rensar och städar och plockar här hemma men det hjälper inte. Det är saker överallt, på golv och bord och i skåp och lådor. Nu är det nog! Min sommarrensning börjar idag.

Jag har en låda i min klädbyrå i sovrummet där jag lägger sånt som ska skänkas eller säljas. Där kan jag ju börja iaf. Jag känner mig alltid bättre till mods bara av tanken på att rensa. Nu kör jag!

Trevlig onsdag till er!

Första veckan.

Efter en vecka av "mitt nya liv" tänkte jag sammanfatta lite. Den innehöll inte så mycket träning som jag hade planerat. Vi var iväg på minisemester och det var mycket annat som skulle fixas. Men det är bättre än inget. Jag fick till tre raska promenader och ett löp/intervallpass. Det kommer att bli bättre den här veckan. Toffe har uppehåll från fotbollen nu och då är jag mer flexibel.
Vad gäller maten så har det känts bra. Jag ska inte gå på nån diet eller så, bara göra bättre val och äta mindre socker. Inte en godisbit har slunkit ner trots att en gigantisk skål retade mig under en hel kväll. Men lite annat såklart... Jag drack ett par glas av mammas hemmagjorda rabarbersaft istället. Men det tänker jag fortsätta med, i måttliga mängder. Jag har även ätit lite glass och mörk choklad och en kokostopp när vi fikade i lördags. Och en bakelse igår när vi var på dop. Haha, nu när jag skriver allt låter det mycket men jag vet att det kunde ha varit mycket värre. Jag är nöjd! Eller ganska nöjd iaf. Jag har gjort valen medvetet. Inte bara sagt jag och stoppat in. Den här veckan vill jag göra bättre och då är det bra att veta vad jag "ska slå".
Jag ska även få in några enkla övningar som plankan och armhävningar varje dag. Typ innan jag ska gå och lägga mig. När det väl är gjort några gånger är det lättare att få in det som rutin.
Nästa vecka åker vi till Öland och då skulle jag vilja att lite daller var borta för jag hoppas på en hel del strandhäng. Jag vet att det inte sker mirakel på bara en vecka men bara känslan av att röra på sig och äta bättre kan göra underverk.
Att vara iväg på semester med andra familjer är perfekt. Nu kan papporna ta barnen medan vi tjejer tränar. I såna lägen kan jag inte vara sämst, det sporrar mig så jag räknar med en bra träningsvecka vecka 28.
Är det nån mer som tänker lite extra på träning och kost nu i sommar?

Published with Blogger-droid v2.0.10