Första gången.

Tröttnar man nånsin på känslan av att göra allt för första gången med sin älskade lilla bebis? Jag kan tänka mig att första barnet är speciellt på det viset, när det är första gången även för en själv.

I torsdags kväll när jag höll på att packa inför helgen låg Elvin på mage på golvet bredvid och styrde med nåt. Alltså precis bredvid. På två sekunder, när jag vände bort huvudet, satte han sig upp. Från liggande till sittande bockar jag av då. Sen dess har han självklart gjort det mest hela tiden.

Igår när vi var på sightseeing i Lund passerade vi en lekpark och Elvin fick testa att gunga för första gången. Han gillade det väldigt mycket så nu blir det garanterat många lekparksbesök. Tur att vi har en väldigt stor och fin lekpark här i Vimmerby. Som vi längtar tills Astrid Lindgrens Värld öppnar.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Jag klagar inte.

När man bor på hotell börjar dagen i princip alltid med en brakfrukost. En efterlängtad sådan för min del för jag har knappt ätit frukost under mina praktikveckor. Sen har vi gått på stan hela dagen. Elvin har varit så duktig och glad trots att vi sprungit in och ut i äffärer och han snällt bara fått hänga på, sittandets i vagnen. Kanske var det hans nya keps som gjorde susen?! När klockan var halv tre och plutten bara hade sovit 40 min var det dags att gå hem. Vi mellanlandade hos moster Anna och satt ute i solen och åt medan Elvin sov i närmare två timmar. Skönt, skönt, skönt! Väl tillbaka på hotellet var vi så trötta så vi beställde upp maten på rummet. Väldigt lyxigt!

Nu sitter jag med färg i håret och hoppas på att bli en nyans ljusare. Det enda jag önskar nu är en hel natts sömn.

Published with Blogger-droid v2.0.10

På resande fot.

Elvin, jag och mamma är på väg till Lund just nu. Det är spännande att åka tåg med en bebis på sju månader för man vet inte alls hur det ska gå. Han har ätit, sovit och varit som han är mest, en liten pratande mask. Att sitta still och försöka hålla honom stilla är en konst.

Jag får återkomma, masken bryter ihop!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Tandagnisslan.

Min fredag har precis börjat på riktigt och den lär inte bli lång. Jag är ensam hemma och ska äta lite glass innan jag förhoppningsvis somnar som en klubbad säl. Jag har nämligen varit vaken sen tre imorse. Och har sovit riktigt dåligt hela veckan, men det kunde faktiskt varit värre. Min första praktikvecka har varit jätterolig.

Otur bara att Elvins första tänder valde att komma just nu. Eller dom har inte tittat upp, men man anar dom små sockerbitarna. Min farmor och pappa har haft fullt upp i två dagar. Med mammas stöd när hon slutat jobbet.

Jag skulle tro att Elvin haft alla symptom på tandsprickning under de senaste två veckorna. Feber, förkylning, sovit och ätit dåligt, varit extremt gnällig och ledsen sen en hemskt kass mage. Stackarn! Mellan 03:00 och 03:40 hade jag bytt tre bajsblöjor. Och 04:30 skulle klockan ringa. Jag var iaf pigg då.

Nu ska jag njuta av att vara själv en stund. Och lägga undan telefonen. Det där med att alltid känna att man måste finnas tillgänglig och alltid svara på sms och samtal tär på mig. Det kräver nog ett eget inlägg.

Fin fredagskväll till er!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Den mest händelserika hittills tror jag.

Ojojoj, vad han utvecklas hela tiden vårt lilla minimonster! Och idag blir han sju månader. Det har vi firat med att... glömma att han ens blev sju månader. Jag var helt inställd på den 19:e, imorrn alltså. Han skulle ha kommit den nittonde och det kommer jag förmodligen inte glömma i första taget. Jag kom på det nyss och nu ligger han och sover. Inte för att vi skulle ha ätit tårta eller så men han kunde ju iaf fått en extra puss.

Numera tar han sig fram riktigt bra på golvet genom att dra sig framåt med händerna och skjuta ifrån med fötterna. Han övar också på plankan med rumpan rakt upp i luften en hel del. Sen lägger han sig lite nonchalant på sidan för att vila lite. Och han ser ALLT. Allt ska pillas på och stoppas i munnen. Prickar i golvet är väldigt roligt att pilla på. Sen krafsar han väldigt mycket. Verkligen krafsar. Resesängen som han sover i för tillfället eftersom att vi bor i Kisa har nätväggar och är extremt krafsvänlig. Och det hörs lång väg. Som ett sista försök att hålla sig vaken för han gör det med slutna ögon till slut.

Det känns mest som att det är hans medvetenhet som utvecklats men den gör så mycket. Han blir mer och mer en liten människa för varje dag som går. Bara att han sträcker upp händerna när han ska upp ur matstolen är ju helt fantastiskt.

Finmotoriken får han jobba med lite. Jag försöker träna med smörgåsen på morgnarna med bitarna hamnar mitt i handen och frustrationen kommer ganska snabbt. För tålamodet han inte blivit bättre. Hehe.

Fler saker borde hans pappa fylla på med för jag har inte varit hemma på hela veckan. Dåligt samvete, ja visst. Och inte på hela nästa vecka heller. Det känns jättekonstigt men bra ändå av den anledningen att Toffe, min mamma, pappa och farmor (som alla hjälper till att passa honom) får bra koll på läget. Otur att han har haft strul med magen och typ bajsat ner sig fem gånger om dagen bara. Och snorat. Jag undrar om det kan vara tänder på g?

Sömnen blir bättre och bättre och hoppet om en hel natt är allra högst levande.

Nu ska jag nog gå och lägga mig. Klockan ringer 04:30, som alla andra där den här veckan. Och nästa vecka... Håll tummarna för skönhetssömn i helgen!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Det var väl tusan också.

Soliga härliga söndag! Är det vår på riktigt nu?
Med tanke på hur vädret sett ut sen Elvin föddes skulle jag tro det. Jag har nog aldrig memorerat väder som jag gjort sen han kom.
Jag har varit hemma sen i augusti. Sommaren tog slut i princip samma dag jag gick hem från min sista arbetsdag. Solen bara försvann. Sen i september kom Elvin. Ja då regnade det konstant i två veckor. Efter det blev det höst och svinkallt. Blåsigt värre. Sen dröjde det inte länge förrän snön kom. Tidigare än vanligt. Kuul! Och som ni vet låg den kvar länge. Solen kom och värmde oss för nån månad sen och det var faktiskt riktigt härligt väder, trots att snön låg kvar.
Men nu då, när våren äntligen kommer då har jag praktik i två veckor och ska vara inomhus! Är det oflyt eller vad? Typiskt iaf.

Jag passar på att njuta på balkongen en stund innan det ska packas, tvättas kläder och lagas mat inför.vår långvistelse i Kisa.

Fin söndag på er!

Published with Blogger-droid v2.0.10

Stockholm. Och air.

Jag har spanat in Ikeas nya Stockholms-kollektion. Det var lite för mycket brunt för min smak men hittade några godbitar. En ljusstake som jag faktiskt inte riktigt förstår hur den kan stå, men fin iaf. Och ett påslakanset men fint mönster. Jag äälskar påslakan. Hela sovrummet känns ju som nytt. Just nu har vi bara två set som vi varvar. Vi kör med dubbeltäcke och har inga så många att välja på. Jag har bäddat rent ikväll och kände verkligen att jag vill ha nytt. Den gula mattan är egentligen inte jag alls, men något tilltalar mig. Jag gillar mönstret. I ett barnrum hade det ju varit superfint. Lycka den dag jag får fixa Elvins rum, i ett hus på en gata i den här staden. Lycka. Den som väntar på något gott, kan får vänta jäkligt länge.

 Sen har jag fått ett crush på Nike Air. I alla möjliga modeller. (Bilderna har hoppar runt och jag orkade inte fixa om ni stör er på ordningen. För det gör jag.)

  

Ett litet sömnrekord.

Även idag njöt vi av solen ute på balkongen. Jag hade glömt hur mycket jag gillar vår balkong. Sommaren var ju som ni minns inget vidare och när det väl var varmt så höll jag, höggravid och tjock, på att få värmeslag. Trots att vi renoverade halva balkongen var vi knappt där. Och det var ju inte direkt någon brittsommar heller. När september kom var det höst.

När Elvin vaknade efter en rekordlång vila (på tre timmar!) klockan fyra så kände jag att jag behövde röra på mig. Vi fortsatte att njuta av vädret. Ja, en liten stund iaf. Sen hade nog Elvin tråkigt i vagnen för det var gnäll tre fjärdedelar av promenaden. Haha. Underbart! Flyt också att jag valde en runda som man liksom måste ta sig runt. Inga genvägar. Och att jag glömde nappen hemma. Men hem kom vi. Sista biten blev det Youtube och Babblarna. Tills batteriet dog.

Jag undrar vad det är som är tråkigt med att åka vagn alltså. Att sitta still känns mest troligt. Sitter ni inne på några bra tips för att göra det roligare? Jag har tagit med leksaker, jag fäller upp och ner ryggstödet mest hela tiden och jag ser till att han inte får solen i ögonen. Blablabla...

Jag tror inte att Elvin sovit så här mycket på en dag tidigare (möjligtvis när han var plutteliten men då uppdelat på fem). Och det märktes här hemma ikväll. Vilken energi han har alltså! Det är skitroligt att se på när han försöker ta sig framåt och grabba en leksak. "Eller nej, jag tar den andra. Nej, vänta, jag ska ha alla på en gång. Och bita i dom och skrika högt samtidigt. Sen snurrar jag runt några varv, stannar upp i en sekund och funderar sen kör jag igen." Det fortsatte likadant i sängen efter vällingen men tröttheten lös igenom om man säger så. Han gjorde ett tappert försök att lura mig men när jag gick in till honom andra gången och la honom tillrätta och stoppade in nappen somnade han direkt. Jag känner på mig att vi kommer ha att göra ett par år framöver med den där lilla killen.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Vad vi styr med.

Dagarna går. Och dom går snabbt. Igår var jag i skolan hela dagen och tyckte faktiskt att det var riktigt kul. Av tre anledningar. Det var skönt att bara tänka på sig själv under en hel dag. Jag valde tom att sitta själv och äta lunch och det var fantastiskt. Sen fyndade jag en jättefin matstol till Elvin men den får nog stå på vinden tills han vuxit i den. Och nummer tre, jag hade väldigt trevligt sällskap på tåget både till och från skolan. Lyx!

Som om inte det var nog så var jag på en väldigt trevlig tjejmiddag på kvällen. En dag som bara består av egentid existerar nästan inte längre. Och det är helt okej. Men det var jäkligt skönt!

Idag hade vi lekdejt här hemma med två av mina mammavänner. Det är skitkul för vi fick alla tre små bebispojkar under sommar och tidig höst. 6 juli, 17 augusti och 18 september. Elvin var sist ut. Det är så häftigt att följa deras utvecklingar och framsteg. Och nu kan dom nästan leka med varandra. Eller på varandra var det mest idag. En favoritsyssla verkar vara att hålla i samma leksak och dreggla ner den lite.

När dom hade gått hem åt vi mellis på balkongen och njöt av solen en stund. Det är som att man tar vara på minsta solstråle nu innan man vet om solen är här för att stanna.

Jag hoppas på lika mycket sol imorgon.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Idag tror jag inte att jag kan komma på nåt att klaga över. Eller jo, den där nedrans rygg... Just det, inte klaga! Hehe.

Sola ho skiner, barnet mår utmärkt och sover dessutom, jag äter lunch i solen och passar på att vädra mattor och filtar.

Livet är bra häftigt. Det kan svänga upp och ner på bara några sekunder. Ibland alldeles för långt ner. Och just då blir minsta lilla grej övermäktig. För min egen del har mer sömn typ gjort underverk. Men det är tydligen ingen skönhetssömn jag fått för jag känner mig som min fulare tvilling när jag ser mig i spegeln. Haha! Det är sant. Det är därför jag intar lunchen i solen. Man måste ju börja.nånstans.

Ha en trevlig dag hörrni!

Published with Blogger-droid v2.0.10