Mera motivation.

Jag har fått lite pysselmotivation tillbaka. Den har varit som bortblåst i ett par månader. Motivationen beror på att det snart är vår, jag har sovit bättre ett tag och Mija Kinning. Mija har en egen Youtube-kanal som heter Mera Mija som man kan prenumerera på. Jag fastnade tidigare idag och hade svårt att sluta. Jag har massa ideér som nån gång ska bli till verklighet. Och hemmet här nedan hon stylade om, hur snyggt?

Jag ger mig inte.

Jag tror att det här blir tredje gången gillt. Femminutersmetoden på natten. Vi vill sova och inte värma mer välling. Och Elvin skulle må bra av att sova han också. Funkar det inte den här gången ger jag upp och väntar på dagen som ALLA säger kommer nån gång. Dagen då ens barn börjar sova hela nätter.

Jag förstår att det dröjer innan små barn sover bra, det gör jag och jag har funnit mig i det ganska länge. Jag skulle kunna fortsätta att finna mig i det. Men. Jag är en person som inte kan låta bli att testa saker. Jag kan finna mig i saker som jag vet att jag inte kan påverka men om det finns en chans att förändra och förbättra, så vill jag pröva.

Jag ska tillägga att de flesta tips man kan hitta på nätet handlar om att införa en bra kvällsrutin. Vi har haft en helt fungerande kvällrutin sen Elvin var väldigt liten. Han somnar oftast som en stock vid 19. Såklart inte alltid, precis som att jag inte somnar 22 varje kväll trots samma kvällsrutin. Så tipsen på näten för att sova hela natten har inte hjälpt.

Inatt vaknade Elvin första gången vid 23:30. Jag gick in var femte minut i 40 minuter. Helt okej. Han var arg, inte ledsen. Sen vaknade han igen vid 3 och då tog det ca 20 min. Jag var dock väldigt trött och somnade på köksoffan så jag kan inte säga exakt. När han vaknade igen 5:50 ville jag inte ge honom välling trots att han nog hade somnat om. Jag tänkte att han inte skulle förstå att det var morgon och okej att dricka välling, för det är det. Han kan få morgonvälling igen när han förstår att han inte ska vakna på natten. Så det blev en medvetet valt tidig morgon.

Nu laddar jag för natten med att ligga i soffan och förhoppningsvis somna tidigt så att jag får några goda timmars sömn.

Håll tummarna för att tredje gången gillt fungerar. För det blir inte en fjärde.

En sämre upplaga av mig själv.

10-15 nätter av hel, ostörd nattsömn på typ 1,5 år kan tydligen sätta sina spår. Visst känner jag mig trött ibland och för tillfället ganska ofta men idag fick jag en helt ny syn på det här med sömnstörningar. Jag har länge känt mig glömsk och lite vimsig och säger ofta helt fel saker. Något som, om jag tänker tillbaka typ 1,5 år, inte var lika vanligt. Jag har gillat läget och tänkt att det är så att ha barn (och det är nog en anledning även det) och inte grävt djupare. Dock har det funnits med i bakhuvudet att det säkerligen kan påverka på det ena eller andra viset att sova illa under en längre tid.

Elvin vaknar minst en gång varje natt. De senaste veckorna har det varit mellan 01-03. Jag går och lägger mig mellan 23-24 och har lagom hunnit komma in i min djupsömn då. Om vi har otur så vaknar han ytterligare en gång runt 05 (07 om vi har tur). Så även om Elvin somnar vid 19 och sover till ca 07 så får inte jag mer än max fyra timmars sömn i följd och det är ju för lite.

Idag fick ett mail från Babycenter, som jag får med jämna mellanrum, som handlade just om sömnstörningar när man har småbarn.

Så här stod det:

You know you are sleep deprived if you’re:

• extremely tired- ofta
• grumpy and snappy- check
• clumsy- check
• disorientated- oftare än vanligt (vad nu vanligt är, det kommer jag knappt ihåg...)
• emotional- det händer
• stressed- det händer också
• having problems communicating- eh, ja! ofta känner jag att jag inte gör mig förstådd
• finding it hard to concentrate- japp, jag är mästare på att hitta på nya saker att göra, både på jobbet och hemma, innan jag är klar med det jag håller på med
• less or more hungry than usual- det vet jag faktiskt inte

Jag skulle behöva få några veckors bra sömn för att se om det blir någon skillnad. Men oavsett så förstår jag att upphackad sömn under så lång tid påverkar en hel del. Samtidigt så har jag fram till idag tänkt att just jag nog inte är så påverkad av det ändå. Men varför skulle jag inte vara det? Jag sover ju uppenbarligen dåligt.

Jag vet att jag kände mig helt konstig och annorlunda när Elvin var ca tre månader och förstod inte varför. Jag orkade inte sånt som jag tidigare hade gjort och jag var känslig och hade sån oreda hemma att jag vantrivdes jättemycket. Toffe var lika oförstående som jag. Sen slog det mig. Vi hade fått ett barn tre månader tidigare och inget var sig likt. Att städa var just då ingen prio alls. Jag hade fullt upp med att få honom att sova, vara tyst och nöjd och sköta skolan. Och just det, då vaknade jag tre-fem gånger varje natt. Jag ser samma mönster nu. Oförstående. Men ibland måste man inse att saker faktiskt förändrar, tyvärr till det sämre i mitt fall. Hehe. Förhoppningsvis finns det lite gladare och piggare mamman kvar där inne nånstans.

Är det nån där ute som upplevt samma som hittat tillbaka till sig själv (eller är det kört)?