Plus och minus.

Graviditeten lider mot sitt slut och jag tänkte att jag skulle skriva några rader om vad som har varit bra och mindre bra. För minnets skull liksom. Man kan ju lätt konstatera att alla graviditeter ser olika ut. Så är det bara. Därför är texten som följer högst personlig, sett ur endast mitt perspektiv under graviditeten.

Bra saker med att vara gravid

• Min tonårshy försvann lika snabbt som de två strecken på stickan syntes (men den lär komma tillbaka)
• Mina fötter har varit extra lena och likaså min hud i allmänhet (magen har tom känts fet utan att vara insmord) 
• Jag har tappat ett hårstrå i veckan i stället för typ 100 om dagen
• Det är ju för jäkla häftigt att  känna ett liv växa inne i sin egen mage
• Man kan, om man har tur, bli lite extra ompysslad
• Att få planera ett nytt liv tillsammans med sin partner
• Att känna sig extra fin och märka att andra faktiskt också ser det 

Mindre bra saker med att vara gravid

• Jag har blivit extra nojjig för småsaker och oroar mig lite i onödan när T inte är hemma
• Att inte kunna hålla tillbaka tårarna ens vid små diskussioner här hemma (tex om vem som ska diska)
• Att spy och må illa i drygt två månader 
• Att få foglossning i vecka 18 som håller i sig ännu (som gör att jag knappt kan gå)
• Att vara sjukt trött utan att kunna sova
• Nästäppa, onda fötter, pirr i benen, kramp i vaderna, allmän ryggvärk...

Magen för en vecka sedan, vecka 36+3.

Det är bara 24 dagar (+/-) kvar och jag tycker att det är lite skrämmande. När någon frågar hur länge det är kvar och jag svarar 3,5 vecka känns det som att säga 3 månader. Men 24 dagar. Det är ju ingenting. Nu ska jag försöka njuta av den sista tiden och inte fokusera så mycket på just detta, hur lång eller kort tid det är kvar. Och hur bra eller dåligt (som det oftast är) jag mår. Bebisen kommer när den kommer iaf.

Fin söndag på er!

Höstbarn.

Vecka 29, 31, 32 och 34

Sommarbarnen ploppar ut till höger och vänster. Snart, om en vecka, är det dags för ännu en kär vän. Jag får hålla mig i drygt sex veckor till. Till vårt höstbarn. Till september.

September. En månad som nästan alltid förknippats med skola och kanske, om man har tur, de sista sommardagarna. Ingen i min eller T:s närmsta familj fyller år i september, men däremot släkt och vänner. September kommer från och med i år att få en helt annan betydelse.

Jag har alltid själv gillat att vara ett sommarbarn, född i mitten av juni. Ganska exakt ett halvår innan eller efter jul, hur man väljer att se det. Och det där halvåret tenderar alltid att gå i blixtfart. Det känns som att antingen julen eller min födelsedag stundar. Helt perfekt.

Men september, ju mer jag tänker på denna första höstmånad känns den så himla perfekt. Men, det finns ett men, Bubblan kan hålla oss på halster och vänta i två veckor med sin ankomst. Då är det genast oktober. Men det tar vi då. Vi har haft en hel del samtal om just detta, Bubblan och jag. Vi har tillsammans bestämt att det är helt okej att komma lite tidigare än beräknat.

Vecka 32.

Vecka 30+4

Idag går jag in i vecka 32. Hej och hå vad tiden går! Bubblan väger ca 1,5 kg och är drygt 40 cm lång. Det känns kan jag lova. Nu rör sig magen väldigt mycket varje gång det händer nåt där på insidan. Magen är väldigt spänd mest hela tiden vilket gör det obehagligt att röra på sig. Det känns som att den ska spricka. Men det är väl bara att vänja sig för det kommer nog inte kännas mindre de kommande veckorna. 62 dagar kvar- B jag längtar efter dig!

Veckor och vitaminer.

Vecka 28+4

Idag går jag in i vecka 30. Jag har alltså avverkat 29 hela veckor. Och magen den fortsätter att växa (så här såg den ut för ett par veckor sedan). Jag mår ganska bra för tillfället. Foglossningen har blivit bättre och vissa dagar slipper jag den helt. Jag är dödstrött om jag råkar sätta mig ner efter jobbet. Oftast har jag massa annat för mig så jag hinner inte riktigt. Det värsta för tillfället är att jag sover dåligt. Jag är varm som ett element och vaknar helt svettig i stort sett varje natt. Sen är det en riktigt kraftansträngning att gå längre promenader. Om jag för ett halvår sedan hade skrivit en längre promenad hade jag nog menat att gå typ en timme eller lite mer. Nu är en lång promenad till ÖB och hem igen. Jag lyssnar på kroppen och den säger verkligen ifrån så jag ska inte vara motsträvig. Den skulle säkert må bra av att röra på sig mer men det gör alldeles för ont. Det är en ond cirkel. Det gör ont av att röra sig, men det skulle säkert bli bättre av att röra sig. Jag har iaf bestämt med mig själv att det är okej att vila och ta det lugnt. Jag ska inte bli helt stillasittande, det är ett som är säkert.

Bra vitaminer.

Jag hade dåliga järnvärden redan innan vecka 20, så jag har försökt att pilla i mig dom där tabletterna varannan dag men det går sådär. Jag glömmer alldeles för lätt trots att jag har ställt dom på nattduksbordet. I dessa jordgubbstider inbillar jag mig att det inte gör så mycket. Men sen äter jag dom alltid med grädde och mjölk och kalcium förhindrar upptaget av järn. Ikväll gjorde jag en riktig vitamindrink på jordgubbar, mango och apelsinjuice. C-vitamin däremot gör upptaget av järn lättare, så apelsin eller apelsinjuice till jordgubbar, leverpastej eller blodpudding är ett tips.

Det växer och det knakar.

Magen växer, det syns tydligt. Så här såg den ut i vecka 18 och 23. Och foglossningen spökar från dag till dag. Men det är väl så det ska vara. I övrigt mår jag himla bra, förutom att jag är lite tröttare än vanligt på eftermiddagarna. Håller jag i gång så går det oftast över och jag är lika pigg som vanligt på kvällarna. Under helgerna då man är vaken lite längre känner jag mig tröttare och somnar utan problem. Men vaknar gör jag titt som tätt under natten. Oftast för att jag är för varm och det visar värmeutslagen som kan finns över hela kroppen på morgonen. Ibland ser jag ut som ett enda stort bett.

Lilla Bubblan där inne lever och är med mest hela tiden. Förra måndagen lyssnade vi ju på hjärtljuden men då sov den minsann.

Vecka 23+4

Vecka 24+5

Vecka 25+7

Vecka 18 och 23.

Det har hänt en hel del ser jag ju. Eller jag känner det också för den delen. Nu står magen ut hela tiden, bara mer eller mindre och jag börjar känna mig lite småtjock. Vad härligt det är att veta att det ska bli så mycket värre. Jag ska försöka komma ihåg att ta bilder varannan vecka från och med nu.

Vecka 18.

Vecka 23.