Elvinsson.

Kärt barn har många namn, det vet vi. Och vi är inget undantag. Jag har nog minst tio olika namn. Och T har nog några han med. Elvinsson är ett positivt namn för oss. Gnällvin inte lika positivt. Men iaf, Elvinsson sov bra i sitt rum. Två uppvak, ett vid 00:30 och ett vid 04:00. I natt var det exakt likadant. Sen vaknar han vid halv åtta ungefär. Helt okej för mig även om jag önskar att två uppvak snart blir 0. Men jag är nöjd så länge jag får sova själv i min säng och sova mer än en timme i stöten. Han kommer inte tillbaka in till oss om inget oväntat händer.

Sen är det tyvärr, som T sa innan han gick till jobbet, ett mindre förkylningshelvete här hemma. Det har stört nattsömnen för oss alla tre i ett par dagar nu. Jag trodde att min miniförkylning förra veckan var nog. Men nej, både T och Elvin snorar och hostar. Och jag vaknade imorse med huvudvärk, halsont och tungt huvud. Skit. Mest skit för att jag imorrn ska inleda Fitnessfighten. Hälsan är så klart viktigare, men jag är en tävlingsmänniska och vill gärna göra mitt bästa.

Nu ska vi pallra oss ner i tvättstugan och göra lite nytta! Hej rå!

Elvin Christoffer.

Japp, så heter han nu vår lilla plutt. Han skrek sig igenom heela dopet och deckade väl hemma. Det är tur att han inte kommer ihåg denna dag. Men vi kommer garanterat att påminna honom. Han fick så många fina saker och tackar hjärtligast till alla som läser här. Det kommer nog några sneak peaks på fina saker när hans rum är helt klart.

Och på tal om rum. I natt är första natten för Elvin i eget rum. Vi är trötta på Styrman Lätt nattetid. Han bökar och stökar och är allmänt jobbig. Min förhoppning är att vi alla får sova bättre. Men det är ett test. Han kanske får flytta tillbaka. Vanligtvis äter han två gånger men jag är vaken minst fem gånger och stoppar i napp mm. Det slutar ofta med att sover bredvid mig från fyra och framåt och då sover jag som en kratta.

Det är lite nervöst. Jag är ju van att kolla till honom i tid och otid. Men vid det här laget vet jag att detta är ännu ett steg som kommer att ta en vecka eller två att vänja sig vid. Kanske lite mer vid närmare eftertanke.

Saknaden är redan enorm.

Jag fick lämna in min älskade HTC på lagning idag. Jag har nämligen i nästan två veckors tid behövt sätta telefonen i laddaren för att kunna använda den. (Start-knappen har gått sönder.) Eller jag har även kunnat be en kompis ringa mig. Båda sätten är lika osmidiga. Man kan säga att jag varit utan en riktig telefon i två veckor. Jag har inte ens kunnat kolla vad klockan är när jag är ute och går. Extremt frustrerande.

Så idag var det dags. Den är nu skickad till verkstan för diagnos och den kommer hem tidigast om två veckor. Dom hade inte haft nåt liknande fel på någon HTC-telefon tidigare. Typiskt. Jag är nämligen en av de snällaste mobilanvändarna man kan tänka sig. Jag har haft max fyra telefoner tidigare och alla har dött en naturlig död. Förutom den sista som jag klämde i en föreläsningsstol.

Jag är då bortkopplad från allt vad sociala medier heter den närmsta tiden. Likaså Whatsapp för er som brukar nå mig där.

Och ja, den är den där rosa skönheten jag glider omkring med nu. Och det känns som ett stort skämt. Och det kändes ännu mer så förut när jag skrev ett meddelande och försökte flytta markören genom att peka på skärmen. Just det, det här var ju en knapptelefon.

AgnesAmelia.

Jag är galen i fina burkar, flaskor och ljus med ett innehåll som doftar gott. Allt som luktar gott och ser snyggt ut samtidigt kan man säga. Därför blev jag så himla glad när jag såg att AgnesAmelia hade 25% rabatt och fraktfritt. Jag önskade mig nämligen  L:a Brukets snygga handtvål och diskmedel i julklapp men fick lite pengar istället. Jag letade efter bästa stället att köpa dem på och måste ha hittat det. Sagt och gjort, jag beställde och ska gå och hämta ut paketet med de fina flaskorna senare idag. Men nu blev jag sjukt sugen på att beställa även deras doftljus. Är det fraktfritt är det ju som att köpa i butik, fast mycket smidigare.

Nu ska jag leta efter dop-pysseltips och efter det ge mig ut i solen för att beta av det sista på att-göra-inför-dopet-listan. Man kan bli lite stissig av att planera ett dop. Mycket dop nu. Men på lördag är det över och det ska bli väldigt skönt.

När sömn blev ett fult ord.

Efter nästan en månad med riktigt dåligt med sömn är det lätt att känna sig bitter. Bitter på alla som nämner sömn i positiva meningar. Typ som i att "hon sover hela nätterna" och "han sov i tre timmar och somnade själv" och bla bla bla. Jag var själv den som för två månader sa att "han sover så bra på nätterna så jag känner mig nästan alltid utvilad och behöver inte vila på dagarna". Grr. Jag vill verkligen inte vara bitter men det är så lätt att trilla dit. Speciellt efter en dag då Mr Gnällvin inte varit det minsta nöjd. Och precis där har vi det.

Jag väljer att skriva att Elvin inte varit det minsta nöjd. Men han har givetvis inte varit gnällig hela dagen. Bara nästan. Korta (extremt korta) stunder kan han ligga själv på golvet eller sitta i knät eller i sin babysitter. Jag har till och med slutat hoppas på att han ska vara en nöjd kille. Och det känns hemskt.

Det blir bättre med tiden säger alla. Men just nu känns det som att det blev sämre. Magen är sämre, sömnen är sämre och han är mer gnällig. Dom tre sakerna hänger givetvis ihop. Vem som helst skulle bli gnällig av magont och alldeles för lite sömn. Kan det vara så att han kopplar ihop sömnen med magontet? Och hur ska vi ta oss ur den här onda cirkeln?

Om det är nån som läser det här som har lite erfarenhet av bebisar och mjölkallergi- upplevde ni att det först blev värre när mjölken uteslöts?  Eller kan det kanske vara något annat som är fel? Det har iofs bara gått fem dagar men vad fasen. Tålamodet har försvunnit med sömnlösheten. Jag blir bara orolig att det ska ara något annat. Något värre.

Jag får nog börja använda bloggen som en klagovägg så att jag kan fokusera på det som är bra ute i det verkliga livet.

Fyra månader.

Igår blev Elvin fyra månader. Och vilken skillnad det är från månad till månad. Han är liksom ingen liten bebis längre. Han är en stadig kille på 7,5 kg.

Månad fyra blev en tuff sådan. Julen kom och med den en massa resande och träffa släkt dagarna i ända. Efter att ha hittat tillbaka någorlunda till vardagsrutinerna kom magproblemen åter smygande och nu hoppas vi att vi får bukt med dom med hjälp av mjölkfri kost.

Annars märker vi att Elvin är en nyfiken kille som hellre pratar med mig, eller nån annan vuxen, istället för att leka med sina leksaker. Han har lärt sig att stå upp och är numera ganska stadig (men det tog sin tid). Han är extremt otålig och vill helst inte ligga ner eller sitta i babysittern några längre stunder. Om dagarna passar mitt knä bäst just nu.

Elvins morgonhumör är fantastiskt, han ler direkt när han vaknar och pratar gärna glatt och högljutt så att även T och jag ska vakna. Och han blev även stora killen häromveckan när han åt sin första portion gröt och satt i sin matstol för första gången. Gröt är jättegott tycker Elvin som redan äter fullportioner.

Det har som sagt varit en jobbig månad kantad av magproblem och alldeles för lite sömn men jag hoppas innerligt att det vänder snart. Vi testar oss fram med mjölkfritt i ett par veckor till.

Så här såg det ut när jag åt gröt första gången förra veckan. Man kan tro att jag sparar lite gröt i kinderna  men så är inte fallet. Jag har bara stora kinder helt enkelt.

Månad fem ser jag fram emot med blandade känslor. Skolan börjar redan nästa vecka och det känns jobbigt att åka hemifrån men Elvin får välbehövlig tid med sin pappa istället. Säkert bra för oss alla tre.

Fantasi.

Och efter detta tog min fantasi slut. Vad kan man mer piffa till hemma, har ni några tips?

Pyssligt.

Är du pysslig? In och tävla hos Hildas hem vettja!

Here we go again.

Jag tror att vi vet vad pruttproblemen beror på nu. Elvin är känslig (eller allergisk) mot komjölksprotein. Vi har ju testat mjölkfritt tidigare utan resultat men då var problemen troligare nån form av kolik. Bebisar utvecklar oftast allergier från ca 3 månader och uppåt då deras små magar är mer utvecklade. Så here we go again. Mjölkfri gröt och ersättning för Elvins del och helt mjölkfritt för min del eftersom att jag fortfarande ammar en del.

På ett sätt är det ändå väldigt skönt att det förmodligen kommer att bli bättre från och med nu även om det är en omställning, främst i matlagningen.Och blir det inte bättre då ger jag upp... Stackarn vaknade med ett skrik förut och hade jätteont. Usch vad det skär i hjärtat...

Och just det, hans extremt torra hud, som vi trodde berodde på vädret, hör förmodligen ihop med överkänsligheten/allergin. Också skönt att veta för det har bara blivit värre hur mycket (eller lite) vi än har smörjt in honom.

O.O.R.D.N.I.N.G.

Jag gillar verkligen ordning och reda och var sak på sin plats men det verkar som att hur mycket jag än försöker så blir det aldrig så. Det stör mig. Varje dag. Jag skulle behöva tre nya rum tror jag. Helst ett helt hus. En tvättstuga, ett sy/tränings/pyssel/musik-rum och ett extra tv-rum vore inte fel. Tids nog, tids nog... Till dess får jag helt enkelt gilla läget. Men den här listan (som jag lånar från Hilda) kanske kan hjälpa mig under tiden.

• Var sak skall ha sin plats. Märk upp lådor, skåp, burkar, pärmar, tidsskriftssamlare och hyllor med vad som ska vara var då vet du var grejerna finns när du behöver dem. Du kan använda remsor från en dymoapparat eller skriv ut fina lappar. Då kan ingen säga att de inte vet vart grejerna ska vara.
• Titta på hur du själv och familjen beter sig, var samlas en viss typ av saker - ordna en förvaring där istället för att försöka dig på den omöjliga uppgiften att få alla andra att ändra sina vanor. 
• Har man inte använt eller saknat något på 3 år behöver man inte den saken. Och dessa arvegods, om du verkligen inte gillar skålen du fick av mormors systers vän osv så skänk eller släng, spara bara det som verkligen betyder något.
• Skaffa en lattjolajbanlåda där saker och ting kan förvaras till dess de fått en egen plats. Då ligger inte grejerna huller om buller och stjäl energi.
• Det är så skönt att vakna eller att komma hem till ett städat hem, plocka därför i ordning innan ni går och lägger er eller åker hemifrån.
• Plocka alltid med dig något i farten när du ändå går från ena våningen till den andra eller från ena rummet till det andra. Gör du det till en vana blir det mindre stökigt.
• Var strukturerad redan vid tanken på handling; Vad ska jag ha den till? Behöver jag den? Vart ska den vara?
• Gör listor på allt du ska göra och alla projekt du håller på med. Sen får man inte börja med nåt nytt förrän allt på listorna är klart. Det synliggör även att man får nåt gjort när grej efter grej stryks vilket kan va bra när man känner att man har tusen saker att göra men inte kommer nånstans.
  
  Bra ju?!

Pruttungen.

Angående förra inlägget så måste jag tacka för era tips (och ursäkta för SM i styckeindelning- det ser annorlunda ut när man mobilbloggar). Jag har gått igenom Elvins magproblem med min vän Charlotte idag och hon lite av en förstoppningsexpert. Vi kom fram till att han nog inte alls är förstoppad, han är bara extremt gasig i magen. Och såklart blir det värre på natten eftersom att gaserna blir värre när man ligger ned. Frågan som återstår är då vad det är som gör honom gasig. Och det kan jag tänka mig knäpp på...

Några morgnar har jag lagt honom på mage och det har hjälpt men mer då? Jag har även masserat idag och det kanske jag borde göra till en daglig rutin. Det jag egentligen undrar mest över är 1) om det kan vara nån allergi och 2) om det blir bättre ju äldre han blir (och typ när)?

För minnets skull ska jag även skiva några rader om gårdagen när Elvin var på babysim för första gången. Vi är ganska säkra på att han gillade trots att han inte direkt skrattade. Han var nog väldigt koncentrerad på allt som hände och efter 25 minuter fick han nog. En mysig stund som garanterat bara blir bättre när T och jag har lite mer koll på läget.

Och just som jag trodde att jag hade koll på läget...

Då vändes allt upp och ner. Typiskt. Men jag antar att det är livet som småbarnsförälder i ett nötskal.
Sovstunderna på dagarna fungerar endast om vi är ute och går. Och magen spökar så mycket på natten att fisen inte kan sova. Vad blir summan av det?

Svar: En mamma som inte får sova men som är ute och går väääldigt mycket. Den här veckan har jag dessutom kört två gympass så ni tror mig säkert om jag säger att kropp och knopp är heeelt jättetrötta.

Men det värsta är faktiskt inte icke-sömnen utan oron för Elvins mage. Han är helt otröstlig ibland.
Hit me med era bästa tips för förstoppade små bebismagar. Vi har provat katrinplommonpure och messmör men jag är av den otåliga typen, när börjat det verka? (Inte efter fem minuter som min hjärna vill tro antar jag).

För att försöka lösa problemet trött mamma har jag tänkt somna tidigt ikväll. Innan tolv alltså så det borde inte bli några problem. Jag ligger nämligen redan i sängen. Ska bara bli lite trött också.

Just det, vi var hemma hos mina svärföräldrar på lunch idag och beklagade oss över vår sömnlöshet. Då slog Elvin till med maratonsovstunden på typ tre timmar. Sköönt tyckte vi och då slutade det som på bilden. Två utslagna föräldrar i varsin ände av soffan.

Premiärer.

Det kan man verkligen kalla det. Igår åt Elvin gröt för första gången och idag satt han i sin stol samtidigt som han åt. Ja, han sitter lite snett men det kan bero på att han är hösäcken själv. Det är möjligt att han inte är riktigt redo för att sitta där i än men det är smidigare för min del. Jag bullade upp med en filt runtom. Han får väl lära sig.

Det är så coolt att det kan förändras så mycket från en dag till en annan. Lika ocoolt är det när nattrutinerna och den extremt pigga och utvilade mamman är ett minne blott...

Kan man byta ut en dålig bebismage mot en bättre? Han är ju för tusan fyra månader nästa vecka, när vänder det?

Nu är jag sådär upptagen igen så att jag inte hinner kika in här. Tur att det är himla smidigt att mobilblogga då. Just nu ligger jag i sängen och ska sova. Jag tänkte mest bara berätta att jag köpte ett gymkort idag och har gjort mitt första pass sen i januari förra året. Det blev en mjukstart men vilken mersmak det gav.

I'm back! (Inte fit än dock. Just back.)

Published with Blogger-droid v2.0.10

Lite före och efter.

Elvins rum är det som genomgått de största förändringarna sedan vi flyttade in. Men sen är det det enda rum som vi tapetserat. Annars är det bara golv som är slipat. Nu är bild nr 4 inte den bästa efterbilden men jag glömmer alltid att ta bilder i dagsljus. Jag har liksom annat att tänka på då. Men det lär komma fler vad det lider.

Rutinernas tid är här.

Rutiner hit och rutiner dit. Jag är fast. Men vad skönt det är. Jag har äntligen fått lite kläm på Elvins rutiner. Man blir ju helt klart  mer låst och tittar på klockan lite oftare när något ska planeras men det gör inget. Den planslösa vardagen som vi först upplevde då vi inte visste när eller om Elvin skulle sova, om han var hungrig eller hade ont, eller om något annat var fel är nästan förbi. Inte riktigt. Fast vi vet varför och det är den där skruttmagen han har som spökar fortfarande. Inte alls på samma sätt som tur är.

Och den viktigaste av dom alla, kvällsrutinen, har faktiskt gått bättre än väntat. Eller nja, det tog ju sin tid men det visste jag. Det tog dock inte lika lång tid som jag trodde. Han somnar inte alltid när vi vill, men det gör inget. Kvällarna börjar inte vid tio-halv elva längre utan ibland lyxar jag med att få göra vad jag vill från klockan sju. Han somnar oftast själv också, om nu inte magen ställer till det. Om han mot förmodan inte vill somna har jag satt på den där spellistan jag nämnde för ett tag sen och det har funkat.

Jag tror givetvis inte att det ska fortsätta så här bra för alltid nu, för så är det visst aldrig när man har barn har jag hört. Saker ändrar sig hela tiden. Men det är som en liten vinst för mig att lyckas med något som jag kämpat för. Eller både T och jag såklart. Jag var väldigt bestämd med att jag ville att Elvin skulle somna själv, sova i sin egen säng och helst hela natten (innan han föddes alltså). Men insåg till min fasa att inget blev som jag tänkt.

Den första tiden sov han på min arm som ett plåster och jag trodde inte att jag nånsin skulle våga låta honom sova i egen säng. Det här gjorde att han vaknade när jag gick upp eller när jag rörde på mig. Första steget blev att han sov bredvid mig och så flyttade jag mig själv när han skulle äta. Men han vaknade samtidigt som mig ändå. Och jag sov väldigt illa med honom bredvid mig. Steg nr 3 blev att han somnade i sitt babynest i vår säng men sen flyttade vi över honom till sin säng. Efter första uppvaket sov han sen bredvid mig men några timmar var okej kände jag. Nu, äntligen, är vi där att jag endast tar upp honom till mig när han ska äta sen somnar han om i sin säng. Tyvärr har magen spökat den senaste veckan och då har han sovit mer bredvid mig. Men iaf.

Det är sjukt att man vänjer sig så snabbt vid något man först tror att man aldrig ska klara av. Tre månader tog det innan jag var redo att låta honom sova i sin säng hela natten. Nästa steg dröjer nog och det är ett eget rum. Han är nämligen en liten snackepelle och stör oss ofta när han vaknar till, jag vet att han somnar om men klockan tre på natten är det inte jättekul.

Med tanke på tryggheten man känner i sina rutiner förstår jag nu att det är jobbigt när de ruckas på. Men ändå så himla skönt att ha dom.

Det är alltid samma sak.

När ett nytt år är på intåg får jag alltid samma känsla. Känslan av förnyelse. Både av hemmet och mig själv. Jag vill städa ut julen och det gångna året och inreda med nya saker. Och börja träna så snabbt jag bara kan. Jag har redan beställt några nya kuddar till köket och vardagsrummet, det enklaste och kanske billigaste sättet att förnya. Från HM Home.

Träningen är inte lika enkel. Jag måste ju börja om på nytt efter ett år av inaktivitet. Det är något helt främmande för mig. Börja från scratch. Jobbigt känner jag  nu men det ska samtidigt bli spännande. Framför allt spännande att se hur eller om kroppen kan snyggas till lite. Jag återkommer om hur det går...

Smaka på det bästa ordet nånsin.

Jag vet inte ens om jag kan sammanfatta året 2012. Det har hänt så otroligt mycket. Men väldigt kort såg det väl typ ut så här:

Året började med en skål om att "det här skulle bli det bästa året tillsammans". Fast så kan man inte säga sa T, alla år ska väl vara de bästa?!

Och det här hände under ett och samma år. Helt fantastiskt!

Det vi inte visste då fick vi, lite chockartat, reda på den 16 januari. Vi skulle bli tre. Sen fortsatte resan. En graviditet med illamående och foglossning samtidigt som jag gick ut termin 5. En sommar full av jobb, sen några veckors ledighet innan en förlossning på typ 50 timmar tog vid. Sen är inget sig likt. Älskade lilla Elvin kom och har sedan dess förgyllt vår vardag med skratt och med gråt.

Just det, jag fortsatte även plugga och har lämnat in en uppsats. Och har nu jullov. Visst förstår ni att jag njuter av det? Året 2012 var inte det lugnaste året om man säger så. Men helt fantastiskt nu när jag ser tillbaka! Jag är tusen erfarenheter rikare och kan äntligen kalla mig 'mamma' och det har jag längtat efter.

Kortfattat. Punkt.

Nu har ett nytt år börjat och det ska bli hälsosammare och förhoppningsvis inte lika stressigt. Och jag ska försöka att inspirera lite mer här på bloggen.

Har ni några nyårslöften?