Efter nästan en månad med riktigt dåligt med sömn är det lätt att känna sig bitter. Bitter på alla som nämner sömn i positiva meningar. Typ som i att "hon sover hela nätterna" och "han sov i tre timmar och somnade själv" och bla bla bla. Jag var själv den som för två månader sa att "han sover så bra på nätterna så jag känner mig nästan alltid utvilad och behöver inte vila på dagarna". Grr. Jag vill verkligen inte vara bitter men det är så lätt att trilla dit. Speciellt efter en dag då Mr Gnällvin inte varit det minsta nöjd. Och precis där har vi det.
Jag väljer att skriva att Elvin inte varit det minsta nöjd. Men han har givetvis inte varit gnällig hela dagen. Bara nästan. Korta (extremt korta) stunder kan han ligga själv på golvet eller sitta i knät eller i sin babysitter. Jag har till och med slutat hoppas på att han ska vara en nöjd kille. Och det känns hemskt.
Det blir bättre med tiden säger alla. Men just nu känns det som att det blev sämre. Magen är sämre, sömnen är sämre och han är mer gnällig. Dom tre sakerna hänger givetvis ihop. Vem som helst skulle bli gnällig av magont och alldeles för lite sömn. Kan det vara så att han kopplar ihop sömnen med magontet? Och hur ska vi ta oss ur den här onda cirkeln?
Om det är nån som läser det här som har lite erfarenhet av bebisar och mjölkallergi- upplevde ni att det först blev värre när mjölken uteslöts? Eller kan det kanske vara något annat som är fel? Det har iofs bara gått fem dagar men vad fasen. Tålamodet har försvunnit med sömnlösheten. Jag blir bara orolig att det ska ara något annat. Något värre.
Jag får nog börja använda bloggen som en klagovägg så att jag kan fokusera på det som är bra ute i det verkliga livet.
2 kommentarer:
Jag håller alla tummar och tår att ni får bukt med Elvins sömn, magontet och att han blir en nöjd liten kille.
Det tär på kroppen och knoppen ifall sömnen uteblir eller om de bara är ledsna och gråter. Man känner sig så hjälplös och misslyckad som mamma men det är DU inte. Du gör allt som står i din makt, mer kan du inte göra. Elvin kan ju inte prata utan uttrycker sin missnöjdhet i form av gnäll och gråt. Hade han kunnat prata hade han sagt vart det gör ont eller vad som är fel. Men fram tills dess får ni fortsätta att gissa och klura er fram på vad det kan vara. Får ni hjälp på Bvc? Kanske de kan ge nåt råd i Västervik? Kanske nån med samma problematik kan ge dig några råd. Man kan ju få hjälp/tips av andra i samma situation. Så bloggen är bra på många sätt.
Lycka till och en stor kram. Glöm inte DU gör ditt bästa och Elvin kunde inte ha fått en bättre mamma.
Jag kände precis som du att alla bara pratar om hur bra allt är hela tiden. Jag hade det också jobbigt med
Alwa. Hon åt konstant så jag kände mig så låst. Och det enda som fungerade var bärselen. Hon vakande många gånger på nätterna och åt även då ofta. Jag lovar dig det blir bättre. Men vi fick kämpa länge.
Ta hjälp från nära och kära när det känns jobbigt.
Kram
Skicka en kommentar