Äntligen har jag fått tummen ur och lyckats färdigställa ett litet hemmaprojekt. Det var på tiden! (Det där med att ta tag i saker och göra klart har jag om möjligt blivit ännu sämre på efter graviditeten till Toffes stora glädje.) Jag köpte den här gungstolen för femtio kronor på en loppis i Kisa för några år sedan. Just då gillade jag färgen men Toffe har tjatat om att jag ska måla den länge och för några veckor sedan kliade det lite för mycket i mina göra-om-fingrar.
Nu är det bara resten kvar. Jag har en stringliknande hylla på vinden som ska målas och sprayas, kökssoffan ska kläs om och en drös med smågrejer ska spraymålas. Jag antar att projekten aldrig tar slut om man som jag faktiskt gillar att förändra på sitt eget sätt. Mest hela tiden.
Jag läste nåt på Facebook igår i stil med "skaffa dig inte så mycket att göra så att du inte hinner njuta av livet". Inte för att mina projekt är så stora och jag fixar mest ändå bara på sån tid som jag annars skulle spendera i soffan. Men ändå, det är tänkvärt. Är hemmets utseende så himla viktigt egentligen? Är det inte bättre att njuta av annat? Och framför allt, lägga pengar på annat? Idag är vi (och jag i allra högsta grad) så föränderliga. Aldrig nöjda. Tänk om man ändå vore det.
