Fem minuter kan vara extremt långa.

Jag fick ett infall igår kväll när jag skulle lägga Elvin eftersom att han inte ville sova. Jag började med 5-minutersmetoden. Bara sådär. Jag borde kanske ha läst på lite innan men det gjorde jag under tiden istället och det var inte så krångligt. Hur det gick? Inte så bra med tanke på att han var hysteriskt ledsen i typ 45 minuter. Men det är tydligen helt normalt. Efter det var han så utmattad att han bara låg och småpratade lite tyst och stillsamt innan han efter 50 minuter somnade för natten. Då var klockan strax innan 20. Sen sov han till ca 7:30 imorse och hela nätter är vi verkligen inte bortskämda med.

Det var inte alls kul att han var så ledsen men jag hade ändå bestämt mig. Nu är det så här det får bli. Jag laddade mentalt hela dagen idag för kvällens batalj. Och den gick betydligt.bättre. Han sov efter ca 30 minuter och var inte alls lika ledsen. Stundtals var han det men det var som att han insåg att det inte var idé att hålla på längre. En hel natt är bara bonus det är minskad läggtid och att han ska lära sig att somna själv vi vill åt. Det har tagit runt en timme, ofta mer de senaste veckorna. Ännu värre om vi är iväg nånstans, vilket inte är så konstigt.

Jag har läst en hel del om den här metoden nu och det sägs både bu och bä. Jag tror inte alls att det skadar barnet som vissa påstår. Jag tänker att det tvärtom är ett tryggt barn som kan somna själv. Vi visar minst var femte minut att vi inte lämnat honom och har dörren på glänt. Men ja han får gråta en hel del och det kanske inte är bra. Dock har jag märkt en skillnad på hans gråt. Den här gråten som varit de senaste två kvällarna är inte otrygghetsgråt utan arggråt. Han är jättearg och kastar napp och snutte i protest. Det kommer gå över.
Jag tror iaf inte han kommer komma ihåg det här och bli otrygg på nåt sätt. Vi får ge honom trygghet när han är vaken och innan han ska sova istället genom att ha bra rutiner. Då vet han vad som gäller.

Nu ska jag försöka sälja en bil. Lycka till till mig...

In love with Ferm.

Jag älskar Ferm Living och drömmer härliga drömmar om att en vacker dag bo i ett hus med Ferm-grejer överallt. Det bästa med att fönstershoppa på nätet är att det ger så mycket inspiration utan att man behöver köpa nåt. Jag är ganska nöjd när jag vet vad som finns och har drömt mig bort lite. Mina dagdrömsrum kanske blir verklighet, kanske inte men det spelar ingen roll. Här är ialla fall ett litet axplock från frapp.se.

Jag tror att Elvin behöver en sån här till sitt rum.

Och jag en sån här.

Lillafant.

Det finns så mycket som jag skulle vilja ha till hemmet nu så jag kör några inspirationsinlägg från några av mina favoritmärken. (Men det är bara en vacker dag som jag kommer kunna köpa allt så jag drömmer vidare på nätet och möblerar hus i huvudet.) Allt är ifrån littlephant.se.

Om jag ändå hade vetat.

Det damp ner ett mail i inkorgen häromdagen som borde ha kommit för ett halvår sedan. Den här, vad som kan se ut som ett fängelse i vissa ögon, braiga grejen har många funktioner. Först är det en lekmatta med kanter på så att bebisen inte rullar ur, efter det kan man sätta på gallret för att vara på den säkra sidan så att säga och man kan även använda det som skyddsgaller framför en kamin eller liknande. När bebisen är lite större vänder man helt enkelt på hela hagen och vips så har man en koja. Man kan köpa till ett tält att sätta över om man vill. Om Elvin får ett syskon nån gång som har samma underbara egenskaper som sin bror, ja då får vi nog köpa en sån här. Park a kid heter den och finns här.

Jag är inget fängelse!

Spegel, spegel på väggen där.

Dagens tips. Förstoringsspegel på badrumsspegel. Och vips så var det mycket lättare att sminka sig, noppa brynen och se alla skavanker. Man behöver ju heller inte göra några hål i väggen eftersom att den sitter fast med sugproppar.

Han vill cykla och laga mat.

Om en månad fyller Elvin 1 år. Gud alltså, det sista halvåret har gått så extremt snabbt. De första sex månaderna gick väldigt sakta tyckte jag. Men då önskade jag hela tiden att nästa steg skulle komma och nästa och nästa. Jag var inte så mycket i nuet. Bebisar är underbara på alla vis men det var något helt nytt och aningen jobbigare än vad jag hade väntat mig. Nu vet jag bättre.

Jo, han fyller alltså 1 år och har en liten men naggande god önskelista ifall nån i hans närhet undrar.

Minikök från Ikea
Cykelstol
Littlephant plansch
Väggelefant
Bokpaket med haklapp

Sen älskar han mjuka gosedjur, leksaker med hjul och böcker. Ett litet bidrag till en fotosession med Kreathörn skulle också passa.

11 månader gammal.

Här är jag!

18 augusti. 11 månader idag. Och det fortsätter att hända nya saker varje dag. Idag har vi varit på dop och han knallade runt som en liten bredbent fyllegubbe med vevande armar mest hela tiden.

Han visar mer och mer personlighet den här lilla mannen och med den även viljan och envisheten. Vi har vetat läänge att han har temperament och blir tjurig när det inte går som han vill men nu visar han det på ett mer konkret sätt. Han spottar ut maten när han inte vill ha mer eller kastar den demonstrativt på golvet. Han kan bli jätteledsen om vi tar ifrån honom något han vill ha. Förut idag stod med ena foten på en av mina skjortor som låg på golvet. Han försökte få bort den genom att dra i den men det gick inte bra alls och han blev så himla arg. Helt knallröd och skrikig.

Han gör mer ljud ifrån sig och har börjat med en massa roliga grimaser. Han säger mamama ofta men inte helt riktat till mig än. Jag väntar med spänning. Han säger papapa också men inte lika ofta. Och inte till sin pappa. Annars är typ tittut (tittit) det vi kan urskilja. Han gör brum-ljud med munnen och spottar och gör bubblor.

Han är en riktig upptäckare. Det är inte många millimeter här hemma som inte utforskats. Det ska pillas på allt och vändas och vridas. Tv:n är utsatt och dosorna är väldigt populära och alla sladdar. Dessa sladdar, fortfarande alltså. Tyvärr är sladdar sällan bra att leka med så det blir många nej och tårar när vi tar bort dom eller försöker lära honom att det är ”ajaj”.

Han äter bra men helst själv. Det går bra med burkmat om han får egen mat att plocka med. Idag ät han blodpudding för första gången och det gillade han. Korv är annars en storfavorit. Och frukt i alla dess former.

Sömnen är så mycket uppochner just nu så jag vet inget mer än att han somnar mellan sju och halv åtta. Oftast. Idag tidigare och ibland senare. Han kan fortfarande vakna upp till två gånger på nätterna och vilja ha välling (annars blir det ramaskri). Den här veckan han dessutom vaknat strax efter sex på morgonen. Och sovit sämre på nätterna än på länge. Man blir ju inte klok. Inget följer ett mönster. För två veckor sedan sov han till nio nästan varje morgon och vaknade knappt nåt på nätterna. Men det jämnar väl ut sig med tiden hoppas jag.

Mycket temperament och vilja bor i den där lilla men bastanta kroppen. Men han är väldigt glad och lättsam samtidigt. Inte tykänslig det minsta utan tar första bästa ben att grabba tag i när balansen sviker och vill gärna komma upp och kika på vems ben där är. Men han är fortfarande inte så bärvänlig. Han blir som en slak orm i famnen. Det är såklart mycket roligare att ta sig runt själv.

Älskade lilla nyfikna, orädda, glada, sprudlande bebis.

Du som sitter still lever farligt.

 Här kommer två jobbiga sanningar ur tidningen ur den här månadens Fysioterapi för den som vågar läsa.

Sanning 1: att sitta stilla mycket är värre än att vara inaktiv. Och vad är skillnaden? Jo, att vara inaktiv betyder inte att man är stillasittande, men man utför ingen fysisk aktivitet. Man kan ha ett jobb där man går och står mycket men ändå räknas som inaktiv för att man inte rör på sig på fritiden. Tänk på det ni som har stillasittande jobb och inte är aktiva på fritiden. Ni lever farligt!

Sitt inte stilla vad du än gör!

Sanning 2: vissa personer svarar sämre på träning än andra. Tyvärr.

Men sluta inte för det. Det är bra att träna.

Om ni undrar varför inläggen inte duggar så tätt här för tillfället så beror det på att jag jobbar. Visserligen bara fem veckor, men ändå. Tiden räcker inte till och jag är trött. Men jag har massa saker jag vill dela med mig av. Av allt möjligt så vänta ni kvar här så hörs vi snart igen.

Fortsatt trevlig fredag på er!

Varför ska man vara så korrekt hela tiden?

Ibland när mamma inte orkar vara så petig får jag äta själv. Spännande är det!

Jag känner och klämmer och kastar.

e

Och rätt vad det är så slänger jag ner maten på golvet. Och det värsta som kan hända är att jag måste duscha och mamma får torka golvet.

Jag är ju inne i en lev-i-nuet-period för tillfället. Jag tänker extra mycket på det i vissa situationer. Som tex när Elvin ska sova. Ikväll somnade han själv efter vällingen (som han dricker helt själv, vi går ut) men vaknade nån halvtimme senare och var ledsen. Det var likadant igår. Jag stoppade in nappen men det hjälpte inte. Så då gjorde jag något som jag nästan aldrig gör, för att man inte ska göra så. Jag tog upp honom. Förstår ni? Jag tog upp honom! Och det kändes som att jag fuskade på nåt sätt.

Jag önskar varje dag att Elvin ska somna klockan sju och sova hela natten utan att jag behöver gå in till honom. Och det är här nuet kommer in. Jag tog alltså upp honom i min famn och satte mig i fåtöljen bredvid hans säng. Han somnade direkt. Då tänkte jag till lite medan jag satt där och andades in hans underbara doft. Om han skulle somna själv och ligga där inne hela natten skulle inte jag få ha den där mysiga stunden och rätt vad det är så är han sju år och vill inte alls somna i min famn.

Det är jag och Elvins pappa som har bestämt att vi ska göra på ett visst sätt i vår uppfostran och vi är båda två väldigt konsekventa. Men jag känner att jag börjar mjukna. Jag vill ju njuta av den här tiden, komma ihåg fina, mysiga stunder. Inte hur vi som föräldrar kämpade för att få allt på vårt sätt, sa nej hela tiden och tyckte att det var tröttsamt att uppfostra.

Jag inser att det inte är hela världen om allt inte fungerar felfritt hela tiden. Och det är okej att slarva med vissa saker. Dock inte tandborstningen (som vi började med alldeles för sent). Och jag vill helst att han sitter i sin stol när han äter. Och att han sover i sin egen säng. Resten kanske kan bli lite uppochner ibland, utan att det får konsekvenser.

Ett steg i taget.

Jag vill gärna hålla i nåt när jag går.

Elvin har sen vi var på Öland vecka 28 ställt sig upp och varit ganska stadig. Han har tagit nåt steg då och då, inte mer. Men igår så hände nåt, rädslan släppte helt och han kastade sig framåt hejvilt. Han hade ett gäng kompisar med mammor på besök så han ville kanske impa eller nåt. Det var helt galet iaf. Att han inte slår sig mer är ett under. Och när han väl gör det är det sällan han gråter. Han gråter oftare för att han är arg. Tyvärr.

Sen jag kom hem från jobbet har han testat gångförmågan mest hela tiden. Såklart. Som med allt annat nytt han har lärt sig. Jag skulle tro att han inom ett par veckor går ganska okej.

Känn ingen sorg.

Oj, vart ska jag börja. Jag har precis nyss fått mitt hjärta omkramat. Av en film. En fantastisk film. Den berörde mig ända in i benmärgen. Mina hjärtslag har inte riktigt lugnat sig än utan dundrar på där inne.

Från första sekunden kände jag att jag var fast. Nu känns det som att jag inte vill se nån annan film på länge så att den här fina känslan sitter kvar. Det var sorgligt också. Många tårar rullade på min kind. Men det var nästan skönt, dom fick gärna vara där.

Jag tror att språket, det svenska, gör känslan mer äkta. Och den underbara göteborskan förstärker det. Nu vill jag bara lyssna på Håkan Hellström hela natten lång. Om jag skulle leva helt i nuet hade jag gjort det men förståndet lägger sig i och påminner om att det är jobb imorrn. Annars tränar jag på det där med att leva i nuet och njuta mer av stunden. Klyshigt värre, men nyttigt tror jag. Annars tänker vi ju bara på vad som kommer sen.

Herregud vad djupt det kändes nu. Men det bjuder jag på. Det behövs lite djup ibland i vår ytliga värld. I vanliga fall hade jag tänkt på det här i huvudet och inget mer. Sen hade jag nog tänkt lite på vad alla andra skulle tycka. Det är onödig energi, att tänka på vad andra tycker hela tiden. Jag måste bli bättre på det också.

Känn ingen sorg. Lev i nuet.

Published with Blogger-droid v2.0.10