Oj, vart ska jag börja. Jag har precis nyss fått mitt hjärta omkramat. Av en film. En fantastisk film. Den berörde mig ända in i benmärgen. Mina hjärtslag har inte riktigt lugnat sig än utan dundrar på där inne.
Från första sekunden kände jag att jag var fast. Nu känns det som att jag inte vill se nån annan film på länge så att den här fina känslan sitter kvar. Det var sorgligt också. Många tårar rullade på min kind. Men det var nästan skönt, dom fick gärna vara där.
Jag tror att språket, det svenska, gör känslan mer äkta. Och den underbara göteborskan förstärker det. Nu vill jag bara lyssna på Håkan Hellström hela natten lång. Om jag skulle leva helt i nuet hade jag gjort det men förståndet lägger sig i och påminner om att det är jobb imorrn. Annars tränar jag på det där med att leva i nuet och njuta mer av stunden. Klyshigt värre, men nyttigt tror jag. Annars tänker vi ju bara på vad som kommer sen.
Herregud vad djupt det kändes nu. Men det bjuder jag på. Det behövs lite djup ibland i vår ytliga värld. I vanliga fall hade jag tänkt på det här i huvudet och inget mer. Sen hade jag nog tänkt lite på vad alla andra skulle tycka. Det är onödig energi, att tänka på vad andra tycker hela tiden. Jag måste bli bättre på det också.
Känn ingen sorg. Lev i nuet.
1 kommentar:
Härligt med lite djup. Man måste få skriva det man vill, få ut de och få andra att tänka efter före.
Trevlig helg på dig!
Skicka en kommentar