Lite ba och piruetter.

Jag tänkte att det var på tiden att uppdatera lite här. Mest för min egen skull den här gången. Jag försöker att dokumentera det viktigaste som händer i Elvins liv så att det för alltid kan kommas ihåg. Han är ju wätt stor nu vår lilla skrutt. Så pass stor att han den här veckan börjat på dagis. Eller det är inskolning först men det känns nästan som att han har börjat. Förutom att jag går hemma själv och bara väntar på att få hämta honom.

Inskolningen började i tisdags och varade bara i en timme. Både jag och Toffe var med och det gick jättebra. Vi var ute först och han älskar att vara ute. Han knallade omkring och sysselsatte sig själv och brydde sig inte om oss det minsta. Vi var även inne en stund och det var ramaskri när vi skulle in och ta av kläderna. Kläderna är en kamp varje dag, både på och av och det är skittråkigt. Även blöjan. Men han lär nog förstå tids nog att han inte vinner den kampen. Det var ungefär samma sak i onsdags, inga problem alltså. Så igår fick han vara själv i ett par timmar och äta där. Idag var han själv i tre timmar. När jag kom för att hämta idag hörde jag ett bekant skrik inne från toaletten. Elvin. När jag kom dit höll hans fröken på att ta på honom kläderna efter mat och blöjbyte. Han var inte nöjd. Haha. Dom lär få kämpa med den där envisa lilla saken innan han lär sig. Om han nu gör det. Nästa vecka är dagarna längre och han ska även sova där. Väldigt spännande.

Det pratas en hel del nu också och vi märker att han förstår vääldigt mycket som vi säger. Det är hur kul som helst att man verkligen kan prata med honom nu. Jag får ju mest oförståeligt babbel tillbaka men vi har ändå en diskussion. Mamma, pappa, tittut, kisse, hej, tack, banan och mat är saker vi numera förstår. Men allt låter inte som originalet. Banan är "ba". Men det spelar ingen roll, vi fattar ju. Och han tar tag i oss när han vill att vi ska komma vilket underlättar i många situationer. Och när han kastar maten på golvet, ja då är han mätt.

Han har börjat med konstiga utspel när saker inte går som han tänkt. Han kastar sig bakåt så att han ramlar i golvet och ligger och sprattlar och skriker. Och ofta gör det ont vilket är förklarligt. Vredesutbrott som säkert hör till på ett eller annat sätt. Dom lindras nog med tiden men det är ett märkligt beteende att medvetet göra sig illa. Lika ogulliga som utbrotten är, lika gulligt är det när han istället dansar loss till musik. Han stampar med foten och gör små piruetter. Blandad kompott från vår mini men vi älskar honom såklart gränslöst oavsett beteende.

Ett steg i taget.

Jag vill gärna hålla i nåt när jag går.

Elvin har sen vi var på Öland vecka 28 ställt sig upp och varit ganska stadig. Han har tagit nåt steg då och då, inte mer. Men igår så hände nåt, rädslan släppte helt och han kastade sig framåt hejvilt. Han hade ett gäng kompisar med mammor på besök så han ville kanske impa eller nåt. Det var helt galet iaf. Att han inte slår sig mer är ett under. Och när han väl gör det är det sällan han gråter. Han gråter oftare för att han är arg. Tyvärr.

Sen jag kom hem från jobbet har han testat gångförmågan mest hela tiden. Såklart. Som med allt annat nytt han har lärt sig. Jag skulle tro att han inom ett par veckor går ganska okej.

Nya grejen.

Elvin är en orädd kille som ser en utmaning i det mesta. Vårt hem är nog ganska barnanpassat tror jag. Vi har anpassat lite såklart men överlag är det ganska ofarligt. Men även de mest ofarliga sakerna kan tydligen bli lekplats och lite farligare än de ser ut.

Det nya är den här hängstilen över allt som sticker upp en bit från golvet och tydligen sånt som man kan krypa in i. Elvin har en bokhylla i sitt rum och jag har hittat honom inkrupen på nedersta hyllan flera gånger.

Första gången.

Tröttnar man nånsin på känslan av att göra allt för första gången med sin älskade lilla bebis? Jag kan tänka mig att första barnet är speciellt på det viset, när det är första gången även för en själv.

I torsdags kväll när jag höll på att packa inför helgen låg Elvin på mage på golvet bredvid och styrde med nåt. Alltså precis bredvid. På två sekunder, när jag vände bort huvudet, satte han sig upp. Från liggande till sittande bockar jag av då. Sen dess har han självklart gjort det mest hela tiden.

Igår när vi var på sightseeing i Lund passerade vi en lekpark och Elvin fick testa att gunga för första gången. Han gillade det väldigt mycket så nu blir det garanterat många lekparksbesök. Tur att vi har en väldigt stor och fin lekpark här i Vimmerby. Som vi längtar tills Astrid Lindgrens Värld öppnar.

Published with Blogger-droid v2.0.10

Halva första året.

Japp, idag blir Elvin 6 månader och det var som att han kändes större när han vaknade i morse. Han firade dagen till ära med att äta sin första portion riktig mat, på burk. Och det gick hem! Han har även fattat galoppen med gåstolen på riktigt idag och far fram som en raket. I köket river han ned handdukar och krockar med stolsben. Skitkul tycker Elvin!

Ja, annars är han en rätt glad liten kille. Med humör. Oj oj oj, vad han kan bli arg. Och när något inte passar skriker, i falsett. Om jag inte redan hade haft tinnitus alltså... Eftersom att han har lärt sig att sitta så är det tråkigt att ligga ned, såklart, så liggdelen till vagnen rör för ett par veckor sedan. Men han är inte helt stadig när han sitter så selen är flitigt använd.

Han har även börjat ta sig framåt på golvet. På rätt underlag. Men det går extremt sakta och då hinner killen med kort tålamod knappt börja åla förrän han skriker.

Vad gäller nattsömnen är det fortfarande si och så. Men det första målet mat runt tolv-ett gick så mycket smidigare att jobba bort än jag hade tänkt. Sen vaknar han minst två gånger mellan fyra och sex men det ger sig väl nån gång.

Jag undrar vad som väntar den kommande månaden med tanke på vad som hänt på bara de senaste veckorna... Underverk av vårt lilla underverk!

På ena bilden käkar han sin första majskrok någonsin. Det är så häftigt det där med att dom små liven gör allt för första gången.

Hej svejs!

Stabilt.

Det är lite tråkigt att ligga ner långa stunder nu tycker Elvin. Men sitta är jätteroligt. Synd att han inte kan sitta själv bara...Och han sitter fortfarande som en hösäck i matstolen. Jag önskar att han blev stadigare så att inte gröten hamnar överallt.

Idag när vi var ute och gick var han riktigt missnöjd i vagnen så jag fick sätta honom upp. Knäpptyst son var resultatet. Därför ogillar vi starkt när det snöar på våra promenader. Då måste han ligga ner. Så snälla snön, kan du sluta snöa nu så att våra promenader blir lite mer harmoniska?

Jag passar på att printa ner lite viktiga saker här idag ifall att jag glömmer. Tex så hittade Elvin sina fötter på riktigt förra veckan. Nu kan han ligga och dra i strumporna flera minuter. Han har även fått kläm på det där med att vända sig. Han kan vända sig åt båda hållen så jag får hålla koll. I förrgår la jag honom naken på en filt i köket medan jag höll på med maten (han var skittrött men gillar att vara naken om ni undrar varför). Han fick då spelet och betedde sig som om han var besatt. Han frustade och pustade och rullade runt åt båda håll. Jag lyckades på detta på film men fick släppa kameran flera gånger så att han inte skulle slå huvudet i golvet. Jag höll även på att dö av skratt.

Nästa vecka blir han hela fem månader. Då ska jag printa ner lite andra viktiga saker.