Elvin vaknar minst en gång varje natt. De senaste veckorna har det varit mellan 01-03. Jag går och lägger mig mellan 23-24 och har lagom hunnit komma in i min djupsömn då. Om vi har otur så vaknar han ytterligare en gång runt 05 (07 om vi har tur). Så även om Elvin somnar vid 19 och sover till ca 07 så får inte jag mer än max fyra timmars sömn i följd och det är ju för lite.
Idag fick ett mail från Babycenter, som jag får med jämna mellanrum, som handlade just om sömnstörningar när man har småbarn.
Så här stod det:
You know you are sleep deprived if you’re:
- extremely tired- ofta
- grumpy and snappy- check
- clumsy- check
- disorientated- oftare än vanligt (vad nu vanligt är, det kommer jag knappt ihåg...)
- emotional- det händer
- stressed- det händer också
- having problems communicating- eh, ja! ofta känner jag att jag inte gör mig förstådd
- finding it hard to concentrate- japp, jag är mästare på att hitta på nya saker att göra, både på jobbet och hemma, innan jag är klar med det jag håller på med
- less or more hungry than usual- det vet jag faktiskt inte
Jag skulle behöva få några veckors bra sömn för att se om det blir någon skillnad. Men oavsett så förstår jag att upphackad sömn under så lång tid påverkar en hel del. Samtidigt så har jag fram till idag tänkt att just jag nog inte är så påverkad av det ändå. Men varför skulle jag inte vara det? Jag sover ju uppenbarligen dåligt.
Jag vet att jag kände mig helt konstig och annorlunda när Elvin var ca tre månader och förstod inte varför. Jag orkade inte sånt som jag tidigare hade gjort och jag var känslig och hade sån oreda hemma att jag vantrivdes jättemycket. Toffe var lika oförstående som jag. Sen slog det mig. Vi hade fått ett barn tre månader tidigare och inget var sig likt. Att städa var just då ingen prio alls. Jag hade fullt upp med att få honom att sova, vara tyst och nöjd och sköta skolan. Och just det, då vaknade jag tre-fem gånger varje natt. Jag ser samma mönster nu. Oförstående. Men ibland måste man inse att saker faktiskt förändrar, tyvärr till det sämre i mitt fall. Hehe. Förhoppningsvis finns det lite gladare och piggare mamman kvar där inne nånstans.
Är det nån där ute som upplevt samma som hittat tillbaka till sig själv (eller är det kört)?
2 kommentarer:
Det är nog lätträknade nätter på 5,5 år som jag har fått sova en hel natt. Är det inte nappen, så var det mat, att de inte kommer upp i vår säng, växtvärk eller mardrömmar. Men det kommer perioder när barn sover sämre och bättre. Wilgot sover riktigt bra nu. Somnar runt 19 och kan sova utan ett knyst till 7-9:30. Så lugn, du kommer få sova mer i ett sträck men det kommer periodvis.
Se till och lägg dig tidigare ett par kvällar i veckan. För att stressa ner och må bra, ha sex. Det hjälper till med välmåendet. En snabbis är guld värd!
Glöms saker bort, skaffa en whiteboard tavla alt en kalender. Det man inte kan ha i huvudet, får man skriva upp.
Hahaha, jag ska ta ett råd på lite extra stort allvar! ;) jag tror också att det kommer bättre perioder men vi har fortfarande inte varit inne i en enda bra period. =) Jag försöker gå och lägga mig tidigare nu och det hjälper. Men även om jag ligger i söngen tidigt så har jag svårt att somna. Men jag jobbar på det. =)
Och vad gäller tavla att skriva upp saker på så har vi en gigantisk, men den tycks inte alltid hjälpa. Hehe.
Kram till dig
Skicka en kommentar