 |
| Första paketet öppnat. Och visst fattar jag galoppen, bara att slå så låter det. |
Då var han alltså ett år, vår lilla skrutt. Och det är en bestämd liten skrutt. Han visar mer och mer vilja och temperament. Han är fortfarande extremt nyfiken och vill göra det jag gör mest hela tiden annars blir det gnäll. Att låta mamma diska i fred är inte att tänka på. Varenda millimeter av lägenheten är garanterat utforskad flera gånger om. Och vårt hem blir mer och mer stilrent. Inte helt dåligt egentligen men inte så hemtrevligt. Det där med att låta sakerna stå kvar och lära barnet att det är ajaj, ja det har vi försökt med läänge nu. Jag orkar inte så då är det lättare att ta bort skiten.
Han gillar att leka med sina kompisar och skrattar åt dom och härmar. Han är en liten härmapa. Han försöker sätta på TV:n med dosan eller pratar i telefon i den. Helt korrekt ju. Han gör som vi gör. Han förstår och lär sig saker snabbt. Han klappar händerna och vinkar mest hela tiden. Och pekar på lampan. Och säger mamama. Gud så duktig han är!
Han har tjorvat med maten den sista tiden. Det är från dag till dag och det är tydligen väldigt normalt. Han sover bra på dagarna, ofta tre timmar uppdelat på två. Nätterna är oförändrade. Han vaknar minst en gång för välling. Och det varierar i tid. Har vi tur vaknar han inte förrän fem första gången. Men han kan lika gärna vakna vid ett. Det har varit mer oroligt även med sömnen sista tiden. Utvecklingsfas månne?
Han har även haft feber ännu en gång. I lördags var han helt utslagen stackarn. Men mamman fick mig en riktig mysdag i sängen med den lilla sjuklingen. Inget ont som inte för nåt gott med sig.
Det är nog vår ettåring i ett nötskal. Envis, glad, nyfiken. Och lite gnällig ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar