Två dagar efter min första mil nånsin känns kroppen pigg. Den kändes pigg direkt efter loppet också, men mina knän började spöka så jag har stapplat nedför alla trappor tills idag. Jag kan inte annat än vara nöjd med min tid, 1:01:52, men är man tävlingsmänniska som jag, är man sällan nöjd. Jag hade kunnat springa snabbare, men det var trångt och jag fick tränga mig fram. Målet kom så snabbt att jag knappt hann spurta. Men jag ska nog vara glad för min tid. Tanken är att jag ska springa även nästa år, det var ju sjukt kul, och då måste jag ha något att slå.
Vi är ju ett gäng pepptjejer som varje vecka hos Cilla berättar vilka veckans mål är. De flesta mål handlar om träning och hur många pass man hoppas få till. Nu när Tjejmilen är avklarad tänker jag öka takten fram till jul. Peppveckan är toppen för då har man hela tiden delmål och det är viktigt om man har ett stort mål. Jag har ett hemligt mål som jag hoppas nå strax innan jul och då krävs det disciplin på flera plan. Jag lär hänga på Träningshuset en del och jag lär ha en hel del ångestattacker när jag ätit något onyttigt. Jag kanske berättar hur det går på vägen. Vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar