Första långturen.

Imorgon ska vi åka och hälsa på min kusin och hennes familj i Falkenberg. Och även göra ett stopp i Ullared. Det ser jag verkligen fram emot! Det är vår första lilla familjesemester ihop. Jag oroar mig egentligen bara för en sak. Bilresan. Den kan gå hur som helst. Oavsett borde hemresan gå lite bättre för av alla saker som står på inköpslistan som ska underlätta bilfärden för Elvin borde nån roa.

Jag packar och styr nu ikväll så att vi kan komma iväg skapligt imorrn bitti. Förhoppningsvis får jag en bra nattsömn, men det vet man ju heller aldrig. Med tanke på att det bara är jag som kör så vore det skönt med många sammanhängande timmar. Det som bådar gott är att han somnade som en stock vid sju. Det var ett tag sen. Iaf här hemma.

Vi tror att han har lite separationsångest för tillfället. Under ett par veckors tid har läggningen, både på dagarna och kvällarna, varit katastrof och tagit extremt lång tid. Det är en omställning eftersom att det har varit väldigt enkelt att lägga honom tidigare. Men det varierar. Igår tog det nästan en timme att få honom att somna här hemma på hans förmiddagslur medan han somnade på typ en sekund i vagnen när vi var på kalas på eftermiddagen.

Efter vällingen på kvällarna har han nästan direkt ställt sig upp i sängen och börjat gråta. När vi går därifrån eller lägger ner honom igen blir det bara värre. Det är väl bara att vänta ut antar jag. Ikväll satt jag kvar bredvid sängen tills han somnat och det gick ju bra men jag tvivlar på att det var min närvaro som underlättade. Vi har provat det mesta innan utan resultat. Nu gillar vi mest läget för det ger sig nån gång. Mellan 9-18 månader kunde det hålla på läste jag nånstans. I värsta fall har vi nio kvar. Kanske lika bra att ställa in sig på det. Hehe.