Tre heliga timmar.

Japp, det är precis vad dom är. Heliga. Och dom tre timmarna infaller mellan 19-22. Det är den enda tiden på dagen som jag kan göra precis vad jag vill. Här hemma alltså. Men även sånt som jag inte vill göra. Och det här gäller ju såna kvällar då jag är själv hemma med Elvin och sköter hans läggning. Just ikväll stod följande på listan: måla gungstol, spraya stolsbenen, sy ny påsa till vagnen och laga den gamla, äta kvällsmat i lugn och ro, epilera benen, plocka undan efter Elvin, skriva Elvins månadsuppdatering, ta in och vika tvätt, lägga ut några grejer på Facebook-loppisen. Sen borde jag även diska. Jag konfererade med mig själv eftersom att klockan var halv åtta när jag hade ätit färdigt och kom fram till att jag var tvungen att prioritera bort flera saker. Målar- och sypysslet kan vänta. Punkt. Resten skulle jag försöka hinna med utan att stressa.

Nästan två timmar senare slog jag ner rumpan i soffan och började skriva lite till bloggen. Då hade jag mest bara epilerat benen. Jag kom fram till att det var det allra viktigaste för jag kan inte gå en enda dag till i shorts med orakade ben. Eller det kan jag men inte utan att tänka att det är det enda folk ser och det är ju onödigt att lägga tid på.

På dagarna ska det ju också hinnas med saker. Idag skulle det skickas en kvarglömd tröja till Gotland, ett trasigt objektiv till kameran på reparation, jag skulle byta att par stövlar på Intersport, prova löparskor på samma ställe, handla mat till midsommar och ringa några samtal. Det är inte så att jag är sysslolös. Just idag var det lite för mycket att göra. Samtidigt så har dagen gått snabbt. Imorrn är inget undantag. Det ska stekas köttbullar på drygt tre kilo, vi ska på föräldragrupp och sen på fotboll. Och innan fredag ska jag baka en tårta. Jag tror att jag ska klara av det. Det är inte övermäktigt på nåt sätt, bara extra jobbigt att göra allt själv med en bångstyrig bebis på armen (där han inte alls vill vara men är det för att han inte ska ta sönder nåt eller sig själv) eller i vagnen som han säkerligen är på väg ur och om han sitter fast så skriker han för att han inte vill sitta fast. Puh alltså. Men det går.