Elvin och jag var på höstmarknaden på Alv en sväng igår. Vi lekte i småhusen på Bråkmakargatan samtidigt som några större barn kom från Mattisborgen och höstlovsklubben. En kille, typ 8-9 år verkar ha fått kontakt med en tjej, nåt år yngre. Men ingen fin kontakt utan tvärtom, dom tjafsar. Killen verkar tro att han har övertaget och säger, så överlägset till tjejen att jag höll på att gå fram och nypa honom i örat, att "bara min tröja kostar 600 kronor, mer än allt du har på dig sammanlagt." Du ser billig ut." Och så han gör en gest med handen framför henne demonstrativt. Usch. Tjejen svarade att så inte var fallet, tyvärr inte helt övertygad. Stackars tjej! Och jag står bredvid och bara gapar och tror knappt att det jag hörde var sant. Killen slöt sedan upp med sitt lilla gäng och dom skrattade tillsammans och pekade på tjejen. Jag hoppas att hon aldrig mer behöver träffa den där killen. Men jag hoppas än mer att han växer upp med bättre självkänsla, som inte sitter i kläderna. Och han inte känner att hsn behöver trycka ner andra för att stärka sig själv.
Jag vet att det är för tidigt att säga att en ettåring har bra självkänsla. Men man kanske kan se nån form av trygghet. Vi var iaf på Elvins nya dagis en stund på förmiddagen. Han såg sig nyfiket omkring både inne och ute. Han lekte med dom stora barnen. Klampade omkring ute som om han inte gjort annat. Han utstrålade en trygghet i sitt kroppsspråk. Det kan förändras över en natt, jag vet. Men förhoppningsvis bara tillfälligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar