Elvinsson.

Kärt barn har många namn, det vet vi. Och vi är inget undantag. Jag har nog minst tio olika namn. Och T har nog några han med. Elvinsson är ett positivt namn för oss. Gnällvin inte lika positivt. Men iaf, Elvinsson sov bra i sitt rum. Två uppvak, ett vid 00:30 och ett vid 04:00. I natt var det exakt likadant. Sen vaknar han vid halv åtta ungefär. Helt okej för mig även om jag önskar att två uppvak snart blir 0. Men jag är nöjd så länge jag får sova själv i min säng och sova mer än en timme i stöten. Han kommer inte tillbaka in till oss om inget oväntat händer.

Sen är det tyvärr, som T sa innan han gick till jobbet, ett mindre förkylningshelvete här hemma. Det har stört nattsömnen för oss alla tre i ett par dagar nu. Jag trodde att min miniförkylning förra veckan var nog. Men nej, både T och Elvin snorar och hostar. Och jag vaknade imorse med huvudvärk, halsont och tungt huvud. Skit. Mest skit för att jag imorrn ska inleda Fitnessfighten. Hälsan är så klart viktigare, men jag är en tävlingsmänniska och vill gärna göra mitt bästa.

Nu ska vi pallra oss ner i tvättstugan och göra lite nytta! Hej rå!

Elvin Christoffer.

Japp, så heter han nu vår lilla plutt. Han skrek sig igenom heela dopet och deckade väl hemma. Det är tur att han inte kommer ihåg denna dag. Men vi kommer garanterat att påminna honom. Han fick så många fina saker och tackar hjärtligast till alla som läser här. Det kommer nog några sneak peaks på fina saker när hans rum är helt klart.

Och på tal om rum. I natt är första natten för Elvin i eget rum. Vi är trötta på Styrman Lätt nattetid. Han bökar och stökar och är allmänt jobbig. Min förhoppning är att vi alla får sova bättre. Men det är ett test. Han kanske får flytta tillbaka. Vanligtvis äter han två gånger men jag är vaken minst fem gånger och stoppar i napp mm. Det slutar ofta med att sover bredvid mig från fyra och framåt och då sover jag som en kratta.

Det är lite nervöst. Jag är ju van att kolla till honom i tid och otid. Men vid det här laget vet jag att detta är ännu ett steg som kommer att ta en vecka eller två att vänja sig vid. Kanske lite mer vid närmare eftertanke.

Saknaden är redan enorm.

Jag fick lämna in min älskade HTC på lagning idag. Jag har nämligen i nästan två veckors tid behövt sätta telefonen i laddaren för att kunna använda den. (Start-knappen har gått sönder.) Eller jag har även kunnat be en kompis ringa mig. Båda sätten är lika osmidiga. Man kan säga att jag varit utan en riktig telefon i två veckor. Jag har inte ens kunnat kolla vad klockan är när jag är ute och går. Extremt frustrerande.

Så idag var det dags. Den är nu skickad till verkstan för diagnos och den kommer hem tidigast om två veckor. Dom hade inte haft nåt liknande fel på någon HTC-telefon tidigare. Typiskt. Jag är nämligen en av de snällaste mobilanvändarna man kan tänka sig. Jag har haft max fyra telefoner tidigare och alla har dött en naturlig död. Förutom den sista som jag klämde i en föreläsningsstol.

Jag är då bortkopplad från allt vad sociala medier heter den närmsta tiden. Likaså Whatsapp för er som brukar nå mig där.

Och ja, den är den där rosa skönheten jag glider omkring med nu. Och det känns som ett stort skämt. Och det kändes ännu mer så förut när jag skrev ett meddelande och försökte flytta markören genom att peka på skärmen. Just det, det här var ju en knapptelefon.

AgnesAmelia.

Jag är galen i fina burkar, flaskor och ljus med ett innehåll som doftar gott. Allt som luktar gott och ser snyggt ut samtidigt kan man säga. Därför blev jag så himla glad när jag såg att AgnesAmelia hade 25% rabatt och fraktfritt. Jag önskade mig nämligen  L:a Brukets snygga handtvål och diskmedel i julklapp men fick lite pengar istället. Jag letade efter bästa stället att köpa dem på och måste ha hittat det. Sagt och gjort, jag beställde och ska gå och hämta ut paketet med de fina flaskorna senare idag. Men nu blev jag sjukt sugen på att beställa även deras doftljus. Är det fraktfritt är det ju som att köpa i butik, fast mycket smidigare.

Nu ska jag leta efter dop-pysseltips och efter det ge mig ut i solen för att beta av det sista på att-göra-inför-dopet-listan. Man kan bli lite stissig av att planera ett dop. Mycket dop nu. Men på lördag är det över och det ska bli väldigt skönt.

När sömn blev ett fult ord.

Efter nästan en månad med riktigt dåligt med sömn är det lätt att känna sig bitter. Bitter på alla som nämner sömn i positiva meningar. Typ som i att "hon sover hela nätterna" och "han sov i tre timmar och somnade själv" och bla bla bla. Jag var själv den som för två månader sa att "han sover så bra på nätterna så jag känner mig nästan alltid utvilad och behöver inte vila på dagarna". Grr. Jag vill verkligen inte vara bitter men det är så lätt att trilla dit. Speciellt efter en dag då Mr Gnällvin inte varit det minsta nöjd. Och precis där har vi det.

Jag väljer att skriva att Elvin inte varit det minsta nöjd. Men han har givetvis inte varit gnällig hela dagen. Bara nästan. Korta (extremt korta) stunder kan han ligga själv på golvet eller sitta i knät eller i sin babysitter. Jag har till och med slutat hoppas på att han ska vara en nöjd kille. Och det känns hemskt.

Det blir bättre med tiden säger alla. Men just nu känns det som att det blev sämre. Magen är sämre, sömnen är sämre och han är mer gnällig. Dom tre sakerna hänger givetvis ihop. Vem som helst skulle bli gnällig av magont och alldeles för lite sömn. Kan det vara så att han kopplar ihop sömnen med magontet? Och hur ska vi ta oss ur den här onda cirkeln?

Om det är nån som läser det här som har lite erfarenhet av bebisar och mjölkallergi- upplevde ni att det först blev värre när mjölken uteslöts?  Eller kan det kanske vara något annat som är fel? Det har iofs bara gått fem dagar men vad fasen. Tålamodet har försvunnit med sömnlösheten. Jag blir bara orolig att det ska ara något annat. Något värre.

Jag får nog börja använda bloggen som en klagovägg så att jag kan fokusera på det som är bra ute i det verkliga livet.