Jag tror att det här var min oturstisdag...

Om Jennifer säger att det är hennes turdag idag, så kan inte jag annat än säga motsatsen. Fy för en jobbigt dag, som precis slutade.

Det hela började imorse, 07:02, när jag vaknade och insåg att jag hade försovit mig. Jag hade exakt 15 minuter på mig innan jag var tvungen att gå till tåget. 15 minuter jämfört med de vanliga drygt 60. Herregud, paniik! Jag visste inte var jag skulle börja. Det blev inget fokus på att ens försöka se lite anständig ut. Jag fick med mig dator- bra. En stelfrusen matlåda- ganska bra. Mina föreläsningspapper- tur. Sen börjar det. Ingen nyckel- extremt dåligt. Ingen plånbok- dåligt. Den glömda nyckeln insåg jag inte att jag hade glömt förrän jag kom hem kvart i sex och skulle träna, laga mat och plugga. Allt fick ställas in. T var nämligen på annan ort med sin nyckel. Suck. Han skulle komma hem tidigast halv tio. Dubbelsuck. Den enda dagen jag inte fick glömma nyckel, gjorde jag det. Min tur har definitivt vänt...

Svärfar kom och hämtade och skjutsade mig till hyresvärden som kanske hade en extranyckel. Jag fick en hel påse med nycklar- ingen passade. Så jag fick följa med svärfar hem och hänga där hela kvällen. Tur att jag hade datorn med mig så jag åtminstone kunde plugga.

T och jag kliver in i trappuppgången 21:50. 22:10 har vi ännu inte kommit in för att på nåt märkligt sätt får vi inte upp dörren med vår egen nyckel. Skämtar någon med mig??? I lätt panik ringer jag vår stackars hyresvärd som typ har somnat och berättar läget. "Har ni någon kofot, frågar han." T han nämnt något om säkerhetsnyckel och att man kan låsa(?) låset, så medan han är på vinden och letar verktyg låser jag upp låset med en annan nyckel och provar vår igen. Det funkade. Hyresvärden är kvar i luren och får följa dramat. Vi var nog lika glada båda två när jag sa hej.

Nu ska jag försöka somna med hungrig mage och ett lätt irriterat humör. Förhoppningsvis vaknar jag i tid imorgon.

Godnatt!