Det är dags att ta steget in i vecka 31 idag. Det känns helt sjukt. Det är snart bara nio veckor kvar. Jag har jobbat fem veckor och har fem kvar sen ska jag förmodligen vara hemma i fem veckor innan lilla B kommer. Nu känns det nära men ändå så långt bort. En nära vän fick sin lilla Levi i fredags och en annan nära vän har bara en månad kvar. Därför känns väl mina nio veckor som en evighet.
Jag var på MVC i måndags och allt såg bra ut. Magen hade växt hela 4 cm de senaste fyra veckorna (hade mer tänkt 10) och hjärtljuden låg på 142. Jag känner mer och mer för att göra i ordning för det nya livet här hemma och vill helst bara vara ledig så att jag kan baka bullar och pyssla. Men det är samtidigt skönt att jobba så att dagarna går snabbt. Jag gissar att fem veckor eller mer ensam hemma räcker för att bli rastlös så jag ska inte klaga.
Jag har rört på mig mer den här veckan och det känns. Det är skönt på ett sätt, men kroppen blir extremt trött och värken i rygg och mage kommer som ett brev på posten. Cykla funkar bra än så länge så jag ska absolut försöka rasta cykeln lite oftare. Det är bra för både mig och miljön då jag oftast bara kör korta sträckor med bilen.
1 kommentar:
Försök att vila och gör saker som kroppen säger ja till. När det börjar bli dags så kommer lusten till att göra hur mycket saker som helst. Jag bakade och städade järnet dagarna innan Wilgot kom. Du har en fantastisk tid framför dig.
Skicka en kommentar