Här kommer en liten historia om två planscher (en special someone som jag delar lägenhet med kanske trillar av stolen nu):
Min sambo har ett favoritband alla tider, Hellacopters. Hellacopters finns inte längre. Men hemma hos oss lever dom vidare. Vi har nämligen två planscher inramade som står på en hedersplats i matsalen. Det är planscher som finns i begränsad utgåva och gjordes speciellt för de sista spelningarna innan bandet tackade för sig. Kära T var givetvis på plats och sa hej då och kom hem med två av tre specialritade planscher. Jag har varit skeptisk och ojjat mig för dessa planscher. Tyckte liksom att det räckte med kultur på väggarna. Tillsammans med Johnny Cash och Tony Montana m fl utgjorde de den enda "konst" vi hade på väggarna i förra lägenheten. Men nu har vi flyttat och har som sagt endast tre tavlor uppsatta. Hellacopters och Johnny Cash. Det är inte alls min stil. Men, hör och häpna, jag gillar dessa tavlor som attans just nu (Inte Johnny alltså. Sorry.). De passar liksom in i min vision av hur jag vill att lägenheten ska se ut när den är "klar". Något den aldrig kommer att bli givetvis.
Tillbaka till början. Vi hittade faktiskt en till plansch som vi båda gillade och bestämde oss för att köpa. Men det var just ännu en plansch. Jobbigt att behöva fixa med ram och så kände jag så jag har dragit ut på köpet. Idag tänkte jag att ändå skulle genomföra det, men kom på villovägar och hamnade här, på Canvasfabriken. Och vilken tur då! De har just nu en tävling där man kan vinna valfri tavla. Hur passande? Den plansch vi bestämt oss för finns i motsvarighet på canvas och ser ut så här.
Titta på den här. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar