Nu är jag på bristningsgränsen. En hel vecka i träningskarantän var värre än jag hade väntat mig. Första kvällen var det riktigt skönt och säkert välbehövligt men nu känner jag mig bara tjock. Haha! Om man nu kan bli det på en vecka.
Jag har märkt hur mycket träningen faktiskt påverkar mig under det här lilla avbrottet. Jag tänker mer på vad jag äter, alltså får mer dåligt samvete när jag äter, jag tänker mer på hur min kropp ser ut och nästan känner hur den växer sig större (jag är vanligtvis inte en sån person) och min mage mår mycket sämre. Jag har inte hittat några fördelar och det lovar ju gott inför framtiden. Träningen för mig är en livsstil. Bla, bla, bla...
Jag skulle kunna hålla ett mindre föredrag om träning men tänker inte göra det. Jag har däremot ett litet bloggprojekt på gång, en serie kan man säga, och den handlar om träning. Men jag måste fila lite på den och det kan ta ett tag.
Jag har fortfarande, trots sjukdom som ofrivilligt innebär mer tid hemma, inte mer tid till att göra roliga saker som att blogga. Min tid kommer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar