Det är vår sons melodi. Att han är vaken och tyst är något vi fått uppleva väldigt få gånger eller iaf väldigt korta stunder. Det är tur att han sover ofta och att han väljer att inte skrika på nätterna. Det uppskattas! Eftersom att han trivs bäst i vår närhet, gärna vaggandes och bärandes på, får jag inte mycket gjort här hemma. Utan att få dåligt samvete (just nu iaf) önskar jag att han blir lite större. Om jag fick njuta av hans vakna tid kanske det skulle kännas annorlunda. Och vem vet, det kanske vänder snart. Men just nu går han mest under namnet Gnällvin. Älskade lilla Gnällvin!
Nu har mammahjärtat fått nog av skriket i bakgrunden så jag får nog lägga undan datorn och snällt luta mig tillbaka med sonen i famnen. Det är ju väldigt mysigt när han tystnar! Haha! Men pluggandet blir lidande... Och det dåliga samvetet är svårt att bota.
1 kommentar:
Alwa var likadan. Hon skulle ha mat och närhet hela tiden.
Min bästa vän då var bärselen så kunde man få lite gjort i alla fall :)
Skicka en kommentar